Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - David Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
bringa saken i hamn. Den första folkriksdagen sammanträdde
1893 och den andra 1896. Två år senare skedde en ny
kraftyttring, i det man lyckades samla 363.000 personer om en
petition för allmän rösträtt, det största massuppbåd, som dittills
förekommit i Sverige, liksom uppmarschen sex år förut varit
det då. Många krafter hade medverkat i båda fallen, ej
minst bland arbetarna i de delar av landet, där de vid denna
tid hade sina organisationer i ordning. Men Bergström var
den, som höll ihop det hela.
Som riksdagsman för Stockholm i andra kammaren 1894—
1907 samt i den första 1912—15 och 1925—32 gjorde han även
där sin planläggande och organisativa talang starkt gällande.
När spillrorna av det frisinnade gamla lantmannapartiet vid
riksdagen 1895 flöto in i det högerorienterade nya, lyckades
han tillsammans med likasinnade få några av dem att förena
sig med stadsradikalerna i Folkpartiet, som under de följande
åren utgjorde det enda fästet i riksdagen för reformvännerna i
landet och blev kärnan i den större sammanslutning, som vid
sekelskiftet kom till stånd i Liberala Samlingspartiet. Även
därvid var Bergström en av de drivande krafterna, kanske den
allra verksammaste. Karl Staff var tre år yngre i riksdagen
och höll sig under de första åren mest till sitt fack. Efter hand
som han blev varm i kläderna, övergick ledningen till honom.
Med sin bredare och mera representativa läggning, sitt större
personliga register och sin överlägsenhet i det offentliga
framträdandet i det hela var han given att ta försteget. Men
ingenting avgjordes utan Bergström, som på sitt område behöll
initiativet och som motionär förde fram de sociala frågor, som
vid denna tid framför andra lågo reformvännerna om hjärtat,
om ökat skydd mot yrkesfara, om skydd för föreningsrätten,
om lag rörande tvister mellan arbetsgivare och arbetare, om
progressiv skala på tilläggsbevillningen, om obligatorisk
självdeklaration, om begränsning av studietiden vid universiteten
och annat, men framförallt beträffande rösträtten. Då
riksdagen 1902 med Billing och Ivar Månsson i spetsen gick in för
allmän rösträtt med proportionella val, stöddes yrkandet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
