Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Mauritz Hellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
båda håll sändes trupper till gränsen, den svenska örlogsflottan
hölls krigsberedd, och en avdelning därav hade förlagts till
västkusten. Om förhandlingarnas gång visste väl Hellberg inte
mer än andra, men ingen utanför förhandlingssalen torde ha
känt spänningen starkare än han och registrerat den säkrare.
Ingen i hans ställning torde heller ha gjort mer för att
avvända olyckan.
Efter rösträttsreformen 1909 insattes Hellberg i riksdagen,
vars första kammare han med ett kortare avbrott tillhörde 1911
—1933. Vid hans första riksdagar diskuterades förslag om
upphävande av konungens rätt att upphöja i adligt stånd och
adelsmötets veto mot borttagande av adelns återstående
privilegier samt om bortläggande av titlarna greve och friherre i
riksdagens förhandlingar. Hellberg fann det på tiden att göra
rent hus med alltsammans, men Trygger ville ha adlandet kvar,
och Billing skulle säga ”herr greve”, även om talmannen sade
bara ”herr”. Det hade Hellberg ingenting emot, om det
roade honom, fast han själv inte fick heta ”herr biskop”, som
han blivit genom egen förtjänst, medan adelstitlarna buros
utan all förskyllan av deras dåvarande innehavare. För det
bibehållna adlandet kunde Trygger inte anföra något annat
skäl, än att det borde finnas att tillgå, om landet krävde dess
tillämpning för någon särdeles förtjänt person. Han medgav
dock, att det inte var troligt och att utmärkelsen låg i den
allmänna uppskattning, som tog sig uttryck i en dylik önskan.
Kammarmajoriteten slöt naturligtvis upp kring sina båda
ledare, men Hellberg hade med sina inlägg vunnit kammarens
öra och behöll det. Året därpå slog han ett större slag. Thyrén,
som några år förut hemma i Lund bevisat kvinnorösträttens
riktighet, hade kommit till bättre insikt och stått upp för att
bevisa dess oriktighet samt ge ett dråpslag åt hela den
kvinnliga rösträttssaken. Hellberg hade tagit reda på, vad han sagt
förut, och slog honom med hans egna vapen och litet till så
grundligt, att det inte blev mycket kvar av hans nya arsenal.
De principiella rättsfrågorna ha livligt intresserat Hellberg,
och när han, som ofta skett, lagt hand även vid annat, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
