Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Axel Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
aldrig ångrat, och nu ger man honom rätt. Liksom med
borgarna har han varit med arbetarna. Genom sin lätthet att
samarbeta både åt vänster och höger har han kunnat utöva
ett inflytande, som icke varit ringa, ens sedan arbetarna fått
majoritet både i landsting och stadsfullmäktige, om det också
var ännu större förut.
Innan han blev tidningsredaktör, var han student och
deltog verksamt i studentlivet, bildade tillsammans med Vilhelm
Lundström och Abraham Langlet en diskussionsklubb och var
den, som 1891 tog initiativet till föreningen Heimdal, som
skulle utgöra en konservativ motvikt till den radikala
föreningen Verdandi. Han var då ännu övertygad om, att det,
som behövdes, var en svensk tory-demokrati. När han 1886
kom till Uppsala, var det för att läsa teologi, som också skedde,
och året därpå deltog han i en offentlig diskussion med ett
glödande försvar för katekesundervisningen, vilket avlockade
Branting, som var med, en undran, vad det där var ”för ett
biskopsämne”. Redan denna tid hade han ordet i sin
makt. Teologin trängdes emellertid efter hand åt sidan av
humaniora, och konservatismen av en mera liberal uppfattning av
både religion och politik, som bättre svarade mot hans
läggning. Som ung teolog hade han i Stockholm kommit i
beröring med unga arbetare och börjat se på tingen med andra
ögon och vid besök i Skåne och Köpenhamn hade han mött
den intellektuella radikalismen därnere, för vilken han fått
en förkärlek, som sitter i än. Sedan mitten av 1890-talet har
han varit en god och trogen verdandist. Vid sekelskiftet
inträdde han i Dagens Nyheters redaktion. Men vistelsen i
Stockholm blev helt kort. Redan efter något år återvände han till
Uppsala och ingick som medarbetare i Upsala Nya Tidning,
vars redaktör han blev ett par år senare. Som gammal student
har han hållit ihop med studenterna, vilkas föryngrande
inverkan han tillskriver, att han stått bi så bra som han gjort.
”Ungdomen är ständigt lika ung och med den är man så illa
tvungen ”, säger han, ”att ständigt banda om sig för varje
ny generation för att inte tappa tråden”. Det är en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
