Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Eliel Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
gångar samt för en författningsmässigt tryggad ställning åt
kolonierna och insatts som Sveriges ombud i den internationella
Oderkommissionen. Tio år senare utsågs han till ordförande i
den kommission, som sattes att undersöka tvisten om
Klagomuren i Jerusalem. Under mellantiden hade han innehaft flera
andra internationella förtroendeuppdrag, bl.a. som Sveriges
ombud vid underhandlingarna i Haag om uppgörelse med
Sovjetryssland och som svensk underhandlare med samma land
om handelsavtal och med England om ett skatteavtal. I
svenska kommittéer och kommissioner om sjöfart, flottlagstiftning
och mycket annat hade han varit en eftersökt medlem,
alltsedan man 1907 först fick korn på honom.
När de liberala 1923 bröto sig ut ur det Frisinnade partiet,
blev han ordförande i den nya sammanslutningen. Det var inte
hans fel, att den aldrig fick den omfattning, man hoppats på.
Även med en mera rivande och drivande kraft i spetsen för
partiet skulle utgången troligen ha blivit densamma. Men det
är riktigt, att han icke passade för uppgiften och hade allt
för många järn i elden för att med tillbörlig kraft ägna sig
åt den. Man sköt därför skulden på honom, för att partiet
inte blev, vad man räknat. Missnöjet växte, då han 1926 antog
Ekmans inbjudan att som utrikesminister inträda i dennes
första regering. Bland de oförsonliga liberala motståndarna
till Ekman personligen och den politik han företrädde
uppfattades Löfgrens och hans kollegers hållning som ett förräderi
mot den liberala saken. Vid valet 1928 återvaldes han därför
icke till den plats i andra kammaren, han perioden förut
innehaft. Året därpå insattes han emellertid i första kammaren,
som han tillhört två gånger förut, och stannade där till 1937.
Som utrikesminister genomförde han den organisation av
handelsärendenas beredning han förut arbetat för i riksdagen,
stärkte den svenska utlandsrepresentationen, ordnade villkoren
för utlänningars vistelse i Sverige och klarerade ryska
handelsdelegationens ställning. För övrigt deltog han verksamt i
regeringens och riksdagens handläggning av de politiska
huvudfrågorna, stödde mot socialdemokraterna lagen om kollektiv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
