Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Carl Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
den gamla Bergsskolan, varifrån han 1888 utexaminerades som
metallurg.
Stora Kopparbergs bergslag, ”det av ålder förnämsta av
svenska industribolag”, befann sig vid denna tid i starkt
uppsving. I spetsen för detsamma stod sedan mitten av
1870-talet disponent E. J. Ljungberg, en sällsynt skicklig och
driftig man. Sedan 1878, då Domnarvet pådrogs, var bergslaget
Sveriges största järntillverkare. Genom omfattande skogsköp
hade det dessutom blivit en av landets större
trävaruexportörer. I mitten av 1880-talet hade det inköpt Skutskärs
sågverk och skaffat sig fast fot vid havet samt dit förlagt
huvudparten av sin sågning för export. Tack vare skogen kunde
det även bedriva en omfattande tillverkning av trämassa och
papper. En plats i bergslaget var en framtidsplats. Sahlin
vände sig till Ljungberg, som stämde honom till sig på
hotellet, när han kom till Stockholm. Ljungberg var en
morgonfrisk man, och besöket utsattes till kl. 7 på morgonen, för att
man skulle kunna språka ostört. Samspråket utföll gynnsamt
för sökanden, som fick anställning i bolaget som
bergsingenjör. Bergslaget hade samma år övergått till aktiebolag. Men
det fanns många ingenjörer i bolaget, som hade inte mindre
än aderton souschefer (intendenter, överingenjörer etc.), och
det låg ingen marskalkstav i varje ränsel. Sahlins tillfälle
kom, då han en dag skickades över till ett av verken för att
undersöka orsaken till felet i en leverans, som avvisats av
mottagaren. Sahlin löste. gåtan och vann därmed sina sporrar,
som senare förde honom fram till posten som v. disponent,
fast han för att inte stöta de äldre tjänstemän han gick förbi
nöjde sig med den anspråkslösare titeln ”disponentassistent”.
Om hans andel i den väldiga utveckling bergslaget på
1890-talet undergick genom införande av de basiska
färskningsmetoderna såväl för bessemer som martin samt förvärvet av
gruvor och vattenfall är redan nämnt. Likaså om hans senare
insatser som chef för Laxå bruk. Så ock om hans ledamotskap
och ordförandeskap i ett otal kommittéer och styrelser. Det
ena med det andra gjorde honom under en mansålder till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
