Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Olof Kinberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
nell behandling av brottslingen och visat nödvändigheten att
rycka upp med rötterna ”de medeltida fördomar, som ännu
vidlåda flertalet människors åskådningar angående brott och
straff” och leda till, att sinnessjuka människor straffas för
brott, som de drivits till av defekter i sin konstitution, och
efter utståndet straff återges åt samhället lika livsodugliga och
farliga för sin omgivning, som då de sattes in. Som läkare och
föreståndare för sinnessjukavdelningen vid centralfängelset på
Långholmen under många år har han praktiskt tillämpat sina
teorier på det klientel, som kommit under hans vård. Med stöd
av de erfarenheter han gjort har han framlagt ingående
förslag till organisation av kriminalvården i det hela, så att de
psykiatriska synpunkterna komma till sin rätt. Genom det
mångfaldigande av vårdformerna efter olika åldrar och behov,
som 1 flera fall under hans medverkan efter hand kommit till
stånd, har den gamla fångvården förlorat sin centrala plats,
så att den numera omfattar endast en bråkdel av klientelet,
som till tre fjärdedelar är fördelat på övriga vårdanstalter
eller utgöres av villkorligt dömda eller frigivna och övervakas
på annat sätt. Omkring hälften av alla för brott
omhändertagna torde vara sinnessjuka. Men endast ett fåtal kunna för
närvarande beredas en därefter avpassad behandling, och även
den blott ofullständig. Vid flera straffanstalter ha inrättats
sinnessjukavdelningar, men i allmänhet komma endast akuta
fall under behandling. Någon allmän sinnesundersökning av
fångarna förekommer icke, utan det beror på en slump, hur
många som bli föremål därför. Allt emellanåt inträffar det,
att fångar, som dömts till urbota straff, vid
sinnesundersökning befinnas ha varit sinnessjuka, då brotten begingos, och
således icke bort ådömas straff utan i stället interneras. Om
systematisk undersökning av alla fångar föreskreves att äga
rum vid intagning på straffanstalten och domstolen sattes i
tillfälle att korrigera domen utan omständlig procedur, skulle
sådana misstag kunna rättas, så snart de upptäcktes. För
närvarande nödgas ett icke obetydligt antal personer i åratal
undergå straffbehandling i strid med gällande grunder för be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
