Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Gustav Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
och menade, att det borde anstå med fortsättningen, tills man
sett, hur experimentet slog ut. Men Rosén stod på sig och
gav så goda skäl för sitt förslag, att han fick riksdagen med
sig, fast han haft utskottet emot sig. Befolkningen däruppe
och jag med den ha svårt att förstå, sade han, att det skall
behövas någon längre erfarenhet för att avgöra, om en enkel
körväg är bättre än ingen väg alls. Endast 400 personer
skulle få nytta av vägen, hade det sagts, men var inte det
vackert så inom ett område, där det var nio mil till närmaste
väg. Om de, som varit emot förslaget, haft sina hem där,
skulle de säkert ha talat för, menade han.
Det var en frisk och stridsglad kraft, som satte in, väl
förtrogen med förhållandena och fast besluten att göra sitt bästa
för att få rättat, vad krokot var. Som han börjat, så fortsatte
han, karsk och oförvägen. På grund av vänstergruppernas
svaga ställning i första kammaren och väl också till följd av
den personliga obändighet, som utmärkte honom, drog det
om, innan hans förmåga togs i bruk i den utsträckning den
förtjänade. Men så småningom trängde han igenom. Sitt stora
slag slog han som ordförande i statsrevisionen 1922—25.
Statsrevisionen hade dittills länge givit intryck av att vara en
institution på avskrivning. Under Roséns ledning levde den
upp och måste vidgas ut för att hinna med allt vad den
fick att göra. Med sin fullständiga obundenhet av traditioner
och konventioner slog han ned som en hök på allt som han
fann i olag, och det var mycket. Det blev en faslig
uppståndelse, när den första rapporten lämnades av, och i ett och annat
hade det kanske tagits i för hårt, men i det stora hela hade
man haft rätt, och mycken slentrian röjdes upp och bragtes ur
världen.
Från statsrevisionen kom han in i statsutskottet, där han
var i sitt esse, och försvarsutskottet vid 1925 års riksdag, och
när Carl Ekman 1926 bildade sin första regering, kallades han
till försvarsminister. Det var i mångas ögon att sätta bocken
till trädgårdsmästare, då hans intresse för försvaret dittills
varit mera kritiskt än positivt. Men hans läggning är upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
