Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Östen Undén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
regeringen, utrikesminister i den tredje samt som Sveriges
representant i Folkförbundsrådet under Brantings sjukdom
och sedan fick han nogsamt veta, vad han var för en. Den
krans han på Brantings önskan 1924 åtog sig att nedlägga
på den av fascisterna mördade italienske socialisten
Matteottis grav blev i den svenska högerpressen en fruktansvärd
politisk blamage och hans rakryggade hållning vid
handläggningen av de ärenden han som rådsmedlem senare kom att ta
befattning med stämplades som ett vittnesbörd om det
landsvådliga i Sveriges deltagande i Genévepolitiken. Med öppen
blick för Folkförbundets svagheter har han varit och förblivit
en hängiven anhängare av dess idé och en orädd kämpe för
dess sak. Hans fasta politiska hållning även i inrikesfrågorna
har ådragit honom beskyllningar för doktrinarism. Det är
först senare man börjat mera allmänt uppskatta hans
personliga betydenhet. Ännu när han 1929 utsågs till rektor vid
Uppsala universitet, skakade man på huvudet åt hans meriter,
och på alla håll hade man inte övervunnit misstron till hans
kvaliteter, ens när han korades till universitetskansler. Men
några starkare uttryck tog den sig då inte längre.
Den kritik, som ägnats honom, har varit mest flabberi.
De, som vetat något om honom, ha alltid skattat honom högt.
I Karlstad hörde apotekare Undéns pojkar till dem, som man
väntade något av. Kamraterna i Lund, där han tillbragte sin
studenttid och mottog sina radikala impulser i kretsen kring
Bengt Lidforss, räknade honom som en av sina bästa och
professorerna funno honom väl bestå sina prov, som 1912 gåvo
honom docentur och fem år senare förde honom till Uppsala
som professor i civilrätt, samma år han, trettioettårig,
kallades till konsultativt statsråd, när Edén bildade den
liberalsocialistiska regeringen. Branting visste, vad Undén gick för,
och när han själv några år senare bildade regering,
anförtrodde han honom den ena posten mera krävande än den
andra och ångrade det inte.
Tyngdpunkten av hans verksamhet ligger i hans arbete som
folkrättsexpert, utrikesminister och Genèvedelegat samt inri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
