Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Ernst Wigforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
en av de bästa finansministrar Sverige någonsin haft.
Förhandsvitsord om folk, som man inte vet något om, kunna
saklöst lämnas åt sitt värde. De, som lärt känna Thorsson i hans.
arbete, visste vad han gick för, och de, som haft något att göra
med Wigforss finansiellt, kände hans kunnighet och förstånd
på statsaffärer. Hans kamrater från banko- och bevillnings–
utskotten ryckte inte på axlarna. De visste, att han utöver den
skolning utskottsarbetet skänkt ägde en vidsträckt beläsenhet.
i statsfinansiella ämnen och och anmärkningsvärd
förtrogenhet med statsfinansiella problem. Liksom alla, som råkat
honom, hade de lärt sig uppskatta hans klara och klipska
förstånd och hans bottenärliga oförmåga att bluffa. Därvidlag
bedrog man sig inte på hans klarblå ögon.
Numera delas nog de gamla utskottskamraternas uppfattning"
av alla, som iakttagit honom. En entusiastisk bedömare yttrade
härom året, att ”Svea Rike aldrig tidigare ägt en
arbetsammare, kunnigare och skickligare finansminister”. Det låter
bra mycket, men säger endast, att han 1 angivna dygder kan
tävla med vilken som helst av sina föregångare, och det är
kanske inte mer än man kan stå för, fast redan det är ett
högt betyg med tanke på de utmärkta förtjänster flera av
dem ägt. Hans kunnighet är ostridig, hans arbetsamhet sätter
ingen ifråga. Hans skicklighet förmodligen inte heller, om
man också har olika mening om hans riktpunkter och metoder.
Som den övertygade demokrat han är, skulle han gärna vilja
utjämna förmögenhetsvillkoren och ser i skatternas
avvägning ett brukbart sätt att göra det. I sin tillämpning därav
utsatte han sig en gång för beskyllningen att vilja ta ifrån
folk deras rättmätiga sparslantar. Det var inte meningen.
Ingen har hittills blivit rik på bara sparsamhet. Det vill
annat till för att skapa förmögenheter, och det var de senare:
han ville lätta på med sitt arvskatteförslag. Men hans
motståndare lyckades trolla bort meningen och få det att
framstå som ett attentat mot sparkapitalet. Det hjälpte inte,
att han till stöd för sin uppfattning, att genom en jämnare:
fördelning av egendomen, genom större ekonomisk jämlikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
