Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Ernst Wigforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
hela folket skulle enas i arbetet att skapa ökat välstånd i
samhället, kunde åberopa självaste Adam Smith och med Bacon
påstå, att det är med rikedomen som med gödseln, den är
inte nyttig, om den inte blir spridd. Det blåste upp till storm,
och han måste reva seglen. Men kursen släpper han inte. När
han går till storms mot krisen och vädjar till riksdagen att
sätta folk i arbete, även om det kostar pengar, som måste
tagas, där de finnas, sätter han som socialist in en stöt mot
fiktionen om privatkapitalets oumbärlighet och deklarerar sin
egen uppfattning att det verkliga och oumbärliga kapitalet
är våra produktiva förmögenheter, våra naturtillgångar och
vår mänskliga arbetskraft, som bäst tillvaratagas genom att
produktionen hålles i gång.
De pengar, som krävdes för att finansiera åtgärderna mot
krisen och arbetslösheten, kunde emellertid inte uppbringas
ens på skattevägen, utan måste lånas tillsvidare, och då
man ju inte visste, hur det framdeles komme att ställa sig,
ansågs detta för lättsinnigt. Men det var då inte annat att
göra. I fortsättningen kräves, att medel uppläggas under goda
tider, så att man har att tillgå under dåliga utan att låna.
Själv räknar han det som en av sina ”inte allt för stora
insatser 1 svensk finanspolitik att ha fått riksdagen att gå med
på en sådan anordning, som gör det möjligt att under goda
tider samla upp besparade medel, som skulle kunna komma
till användning under depressionstider utan att behöva utsätta
statens finanspolitik för kritiken att man driver en lättsinnig
politik genom att göra upplåning”. Utan tvivel är detta en
sund och riktig metod. Svårigheten ligger i att kunna
genomföra en sådan uppsamling, som med nödvändighet måste
fördröja skattesänkningar eller inkräkta på tillgodoseendet av
penningkrävande reformbehov. Det måste särskilt ställa sig
svårt för den, som är livligt intresserad av reformer, vilka
för det mesta kosta pengar, att avstå från dem, när pengar
finnas, sedan man förut nödgats göra det, för att inga
funnits, men inte stort lättare för dem, som äro angelägna om
skattesänkningar, och vem är inte det! Även i Wigforss”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
