Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Hitlers väg till makten - I utförsbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till fullständig utjämning mellan de båda folken, det tyska
och det polska, ”av vilka intetdera kunde eliminera det
andra ’, samt lovat att ”betrakta Polens gränser som
oåterkalleliga”.
Vad hade sedan hänt, som kommit honom att så
fullständigt ändra hållning och kasta alla dessa erkännanden och
bedyranden på den stora skräphögen av förut brutna löften?
Ingenting annat än att han ostört fått krossa
Tjeckoslovakien och trodde sig kunna göra detsamma med Polen, om
han följde samma schema och tog en bit i sänder.
Genom att pressa sig till Danzig och Korridoren skulle han
beröva landet dess livsnerv som självständig stat samt
politiskt, ekonomiskt och militärt göra det beroende av Tyskland.
Överlämnat åt sig själv som Tjeckoslovakien året förut skulle
det icke kunna avvisa hans fordran, som han därför räknade
på att genomdriva utan svärdsslag. Hans felbedömning av
läget bestod däri, att han tog för givet, att England och
Frankrike skulle låta honom hållas, liksom de gjort så många
gånger förut, senast med Tjeckoslovakien. När det till slut gick
upp för honom, att han misstagit sig därvidlag, var det för
sent att vända. Hans andra misstag var att förlita sig på
Italiens medverkan. Om den följt, skulle England och
Frankrike ha tvingats att kämpa på två fronter och till en början
kommit att förlägga tyngdpunkten av sina operationer mot
Italien, medan Tyskland fått så mycket lättare, tills Italien
kämpats ned. Men Mussolini hade inte lust att offra sig
för honom. När Hitler den 23 augusti i Moskva lät
underteckna avtalet med Stalin, visste han, att Mussolini gått ifrån
honom. Rysslands stöd var hans sista utväg. Det var en
stenig väg, inte bara därför, att han därmed bröt huvudlinjen
i sin ideologiska paradpolitik och suddade ut gränserna
mellan nazism och kommunism, utan också för att han genom
att avstå östra Polen till Ryssland släppte sin gamle fiende
in på livet och berövade sig sitt bästa kort för älsklingsspelet
om ryska Ukraina. Men det fanns intet val. Med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
