Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 24. 18 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
Tvåfota och fyrfota vänner.]
Anna-Gun tycker om katten,
och hönsen trives kring Anna-Gun.
Mor tycker bäst om ägga-»skatten».
Den är mat för barnamun.
Mjau, mjau, säger kissekatt,
medan Anna-Gun stryker ömt hans
skinn.
Kluck, kluck låter hönsens skratt,
men Anna-Gun jollrar: Vännen min!
klättrade först, märkte snart nog till
sin förtrytelse, att stegen var alldeles
för kort och att det var omöjligt att
komma upp på taket, hur han än
ansträngde sig.
— Klättra högre, skrek Stina, som
var tätt efter honom.
— Det går inte, skrek Pelle tillbaka,
för stegen är alldeles för kort. Vi får
flyga härifrån istället.
— Jaha, svarade Stina, det går nog
lika bra.
Så spände Pelle ut paraplyet,
uppmanade Stina att ta ett stadigt tag
längst ner i skaftet, medan han själv
höll lite längre upp, och så kastade de
sig bägge två ut i rymden. Hönsen, som
gick nedanför och plockade mask,
kacklade och skrek i pur förskräckelse,
när Pelle och Stina kom nedfarande.
Medan hela hönsflocken satte sig i
säkerhet, satt Pelle och Stina på mar-
ken och tittade på sina skråmor och
på paraplyet, som hade två avbrutna
spröt och en stor reva i tyget.
— Så konstigt, sade Pelle och såg
helt snopen ut.
— Ja, sade Stina, hönshustaket var
nog inte rätta platsen, men ska vi
hinna till Amerika i dag, så är det nog
bäst, att vi letar reda på en annan
startplats genast.
— Men tror du, att paraplyet duger
nu då, frågade Pelle. Det är ju trasigt.
— Det ska jag laga, sade Stina, om
du bara springer efter nål och tråd.
Pelle var inte sen att lyda
uppmaningen, och strax därpå kom han
utrusande med en stoppnål och en vit
trådrulle, som han överlämnade till
Stina. Efter många mödor och besvär
var revan lagad och spröten
hopbundna, så att de inte släpade och så kunde
de börja sin flygtur igen. Men då kom
far förbi.
-— Vad i all sin dar har ni för er,
frågade han.
— Vi ska flyga till Amerika, sade
Pelle.
— Men paraplyet gick sönder, när vi
skulle flyga från hönshuset, sade Stina,
och då blev jag tvungen att laga det
först.
Så berättade hon om planschen, som
de hade hittat på vinden, och om deras
första flygförsök.
Far brast i skratt.
—- Jag tror inte, att mitt gamla
paraply duger som fallskärm, sade han.
— Fallskärm, vad är det för något,
frågade Pelle.
— Har ni sett, att det brukar flyga
flygmaskiner här över ibland, kom far
med en motfråga.
— Jahadå, sade Pelle och Stina på
en gång, vi brukar vinka åt dom.
— Jo ser ni, om en sådan där
flygmaskin skulle bli skadad på något sätt,
så störtar den till marken, och då kan
den som är inne i flygmaskinen rädda
sig genom att hänga i en sådan där
fallskärm, som ni såg på den där
planschen.
— Och vi som trodde, att det var
ett paraply, sade Stina, nu har vi ju
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
