Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 29. 23 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad Anders fick lära sig.
— Av Hima. —
Det var brännhett i solen. Ändå såg
folk ut att ha bråttom. På landet var
det ock en av de brådaste
skördedagarna.
Men Anders hade inte lust med
något arbete då. Han såg ut att inte vilja
varken hit eller dit. Fullt så illa var
det nog inte ändå. I alla fall var han
inte glad som de andra. Om gossen
bara förstått att hjälpa dem i arbetet,
hade han åtminstone kunnat få
känna arbetsglädje.
Då slåtterfolket var hemma, och
alla hade spisat middag, sa far:
— Du, Anders, ta en räfsa och gå
bort till Myrgärdet, du vet, och vänd
på klövern, som ligger slagen! Den
hinner då torka ur litet, tills den ska
hässjas före kvällen.
— Tja-a, mumlade pojken buttert.
Det glada arbetslaget gick sedan ut
igen, likaså Anders. Han såg
fortfarande trumpen ut, då han därute
nappade till sig en räfsa och den
spiral-barkade käppen, han hade gjort
härom dagen. Och så dinglade han i väg.
Anders såg sig väl tvungen lyda och
gå till Myrgärdet för att. vända på
gräset, så han gick åt det hållet.
Efter en liten stund vek pojken in
på en liten gångstig och kom fram vid
en grå ängslada vid gärdet.
— Nej, men ... sa Anders liksom
för sig själv och såg genast både
piggare och trevligare ut. Under ladans
takbrätte hängde en stor, grå kula:
ett getingbo.
En och annan av boets medlemmar
flög ut och in. De smala gulrandiga
varelserna såg ju riktigt fredliga ut
och tycktes inte alls bry sig om den,
som betraktade dem. Anders kom just
ihåg, vad drängen sagt en gång, då de
haft ett nappatag med varandra: »Du
är som en geting, du Anders.» Utan
att fråga hade Anders ändå undrat,
om drängen menade smal som en
geting eller arg som en geting. Att
ge-tingarna var smala, såg han ju. Men
kanske det inte var riktigt sant, att
de var argsinta. Det måste han genast
undersöka.
Anders stötte sin käpp genom boet,
så det knastrade. Å, nu myllrade alla
gelingarna ut och omsvärmade
fridstöraren, hu-u! Han slängde räfsan,
började schasa med mössan kring
sina bara ben och slå omkring sig med
käppen. Men vad hjälpte det? Aj, aj,
vad det stack! Nej, nu måste han fort
därifrån. Han schappade hemåt.
Ärendet till Myrgärdet glömdes
alldeles bort, likaså räfsan.
På hemvägen kände Anders något
konstigt i underläppen. Usch, så ont!
Han kände på läppen med tungan och
trodde i förstå förskräckelsen, att där
satt ett helt getingbo. Men snart
begrep han, vad som hänt: Läppen var
svullen och stor av getingbett.
Skuldmedveten som Anders nu
hunnit bli, tänkte han bara gott om
ge-tingarna. Det var han, som varit lat
Dagens bild.
Pä Guds väg i unga dr.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
