Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 31. 6 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gossen och lammet.
— Av Ester Molin. —
Valter var en käck liten pojke, som
hade sitt hem på landet. Aldrig blev
tiden långsam för honom, ty på
faderns stora gård, hade han ju så
mycket att intressera sig för. Och med
särskild ömhet ägnade han sig åt
djuren. Han brukade gå där ute i stall
och ladugård och prata med sina
vänner, och det var precis, som om de
skulle förstå varandra, fast de inte
talade samma språk.
En dag på våren föddes en liten vit,
rar lammunge, men strax därpå dog
lammets mor. Hur skulle det nu bli?
Valter tog den lilla moderlösa i sin
famn och var nästan mer otröstlig än
lammet själv.
Men Valters mamma visste råd. Hon
tog in det lilla bräkande »ullnystanet»
i köket, där det var varmt och gott.
Och så fyllde hon en flaska med mjölk
och satte en napp därpå. Och se! —
Då hon för flaskan in i det hjälplösa
lammets mun börjar det suga
begärligt av den vita drycken.
Häpen och ivrig stod Valter och
tittade på. Bekymret i hans hjärta
skingrades också, då han förstod, att den
lilla övergivna ungen skulle få leva.
Den första tiden behöll man lammet
inne i köket, men så småningom fick
han vänja sig vid att vistas hos sina
kamrater i fårhuset. Detta blev dock
endast om nätterna, ty på dagarna
fick han springa fritt omkring och
kom då ofta in i köket och hälsade
på samt undrade om det fanns något
gött åt honom.
Valter, vilken av mor ganska fort
lärde sig att mata och sköta honom,
fattade ett särskilt tycke för sin lilla
skyddsling och sympatin tycktes vara
ömsesidig.
»Bä-ä, bä-ä», bräkte lammungen,
så snart pojken visade sig på
morgonen, och sedan följdes de troget åt
nästan hela dagen.
Hästar och kor här på gården hade
namn, men fåren var i regel namnlösa.
Men med det här lammet blev det
dock en särskild sak. Det måste heta
något. Men vad? Valter valde och
valde, men det var, som om inget förslag
skulle vara bra nog. Då kom far till
hans hjälp.
Det säg näpet ut, då pojken kom springande med lammet tätt i hälarna.
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
