Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en klipphäll i sluttningen och där växer gran och tall.
Men då var det ett berg och i berget fanns en sal och
om man slog sig ner genom hällen kunde man komma
ner i salen och där fanns skatter. Jag hade hört olika
sagor om bergakungen och om småfolket och om frun i
berget och om högar som lyftes på eldstoder om
nätterna och om alla dolda skatter. Vid det laget måste
jag ha läst dem också. Men salen här under berget var
ingen saga. Den här salen fanns. Jag tror det var Harry
som sagt det åt mig första gången. Han var från gården
och han lekte med mig. Han var lite äldre och man hade
bett honom hålla rätt på mig. Men nu satt jag ensam
här och bultade med stenen mot klipptaket över salen.
Nu kunde jag se dem därnere i salen. Också farfarsfar
och farfarsmor satt där på sina stolar vid salsväggen
som på det repade och gulnade fotografi farfar hållit
fram. De såg rakt fram och satt alldeles stilla i mörkret.
De var allvarliga. De satt bredvid varandra. Hon satt
med händerna i knäet. Händerna var grova. Hon hade
två ringar av guld på vänsterhandens ringfinger. Hon
satt så att hon visade dem för mörkret. Hennes klänning
var svart. Den var knäppt upp i halsen med tolv
knappar. Den trettonde var en brosch. Han var
bredskuldrad och höll högerarmen bakom henne. Kanske
stödde han henne. Vänsterhanden var knuten. Den
vilade mot knäet. Jag såg dem därnere när jag slog. Jag
såg dem helt tydligt.
Nere på gårdsplanen kom farfar ut ur kontoret. Han
tittade upp mot molnen. Det var en vind genom luften.
Kanske skulle det bli regn. Han stod stilla ett ögonblick.
En stor karl med pipskägg och grov buk. Sedan fortsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
