Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ner mot gården till. Han var sjuk nu och drack bara
råa ägg men han ville inte visa det när han gick.
Hans porträtt hänger i det som förr var barnens rum
men nu är gästrum. De övernattar fortfarande där när
de kommer förbi. Barnbarn också. Ett stort fotografi i
oval ram. Farfar och farmor. Carl Adolf Pettersson och
Anna Sofia Pettersson född Karlsson. Han och jag är
nästan jämngamla nu. Jag är femtiofem år och han är
femtiosju när han går ut ur kontoret och bort mot
gården sommaren 1933.
Men vi håller inte bara på att bli jämngamla. På
morgonen när jag går ner för att arbeta är det ju
fortfarande natt. När jag var barn gick jag upp vid
femtiden, sade man. När jag var ung låg jag och drog
mig. När jag var hos morfar var han alltid uppe många
timmar innan jag vaknat. Nu går jag upp så jag kan
lyssna på nyheterna från London klockan fem under det
jag dricker kaffe. Inte ens hunden bryr sig om det. Det
är bara katten som hälsar mig när jag kommer in i
köket. Sedan går den ut. Det tar två, ibland tre, timmar
innan huset vaknar. På väg till mitt arbetsrum passerar
jag de stora glasfönstren ut mot sjön. De går från golv
till tak. Jag tänder inte förrän jag kommer till
arbetsrummet. I det mörka glaset ut mot natten möter jag då
mig själv komma. En grov man med stor buk i
knickerbockers och stickade gröna knästrumpor. Här på landet
går jag mest i knickerbockers från höst till vår. Det är
bekvämast så. Jag går ju mycket i skogen. Jag klär om
när jag reser in till Stockholm. Men det är svårt att nu
säga om den jag möter i mörkret är han eller jag.
Nu är vi ungefar lika tjocka. En gång var han riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
