Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har läst om dem som Andra Familjen: Glattnäsor
(Gymnorhina) i Brehms Djurens liv också. Där beskrivs
hur man kan tämja dem. Man kan få dem tillgivna sin
herre. Jag skulle vilja ha några tama flädermöss. Men
det kan man inte säga. Folk tycker inte om dem. De är
rädda för dem. Det kanske beror på Bibeln. Moses
räknar ju i Tredje Mosebok upp dem bland de orena
djuren som man inte skall äta.
Jag sitter i sängen och tänker mig att de fladdrar förbi
däruppe. Jag skulle kunna locka på dem. Vissla på
dem. Då skulle de komma flygande med stora
läderlappsvingar och haka sig fast på mina axlar. En på var
sida om huvudet. De skulle med tummarna klänga sig
fast i tröjan och hänga där. Jag skulle tala lugnande
med dem och de skulle pipa som skogsmöss och sedan
skulle jag kunna skicka iväg dem. Folk skulle skrika om
de mötte dem i mörkret. Det vore värre än när man
släpper dansmöss på dem. Mössen kan man ha inuti
ärmen om dagarna också i skolan. Man får bara se till
att de inte sticker ut huvudet vid halslinningen. De skall
hållas inne i ärmen. De kryper där. Så skakar man ner
dem i handen och sätter dem på folk. Då glittrar mössen
med ögonen och offret skriker högt. Särskilt flickor. Om
man stoppar möss under blusen på dem nästan
svimmar de. En flädermus vore än effektivare.
Jag sitter och andas med korslagda ben på bädden
mitt i det mörka rummet. Men jag går inte upp. Jag vet
att om jag just nu i detta ögonblick går upp då får jag
liksom en kall säck av obehag på ryggen. En puckel av
kyla. Jag vill inte kalla den rädsla. Jag är inte rädd för
mörker. Det är något annat. Det är som en kall väntan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
