Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stolar står och var det finns små bord.
Jag har alltid vetat hur man rör sig i mörker. Men jag
har tränat också. Det får man göra i helt mörker med
öppna ögon först. Man kan inte träna med bindel för
ögonen. Då känner man inte utan kan gå rakt mot en
vägg så det sjunger om det. Man får träna på nätter då
det är mörkt eller i stängda rum där det inte slipper in
något ljus. Det är ingenting märkvärdigt med att kunna
gå säker i mörker. Jag tror att det har med
luftförtjockning att göra. Det känns som om luften blir tätare just
innan jag skall gå mot en vägg. Det är för övrigt
likadant om man blundar och sakta låter handflatan närma
sig en vägg eller en bordsskiva. Strax innan handflatan
nuddar vid ytan känns det. Det liksom kittlar. Då gäller
det att hejda sig. Detta kan man öva sig att känna och
sedan går man i mörker lika trygg som en flädermus
flyger. I skolan har vi läst om fladdermöss. Men folk
säger flädermöss. Så står det i Bibeln också. Om
kvällarna när det skymmer brukar de komma fram. Då kan
man se dem nere i trädgården kring fruktträden på
Kvicksta. Om dagarna hänger de uppe under taket i
ladan och i den gamla boden. De har en alldeles speciell
lukt. När man går in i ett hus där det finns flädermöss
känner man dem omedelbart på lukten. Sedan hör man
dem. De skriker till varandra om att man kommer. I
skolan läste jag att man kunnat blända dem och på
olika sätt stympa dem men att de ändå kunde ta sig
igenom ett mörkt rum där pianotråd spants från vägg
till vägg utan att skada sig. De kunde höra och känna
trådarna. De har fina sinnen. Mina är grövre. Jag kan
bara känna väggar och stora föremål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
