Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han inte var härifrån utan var tysk. Hans far var
teolog tror jag.
Det var Theobald som en dag på lunchen sagt åt mig
att inte använda ordet heinie som svordom för det var
ingen svordom utan bara ett fult ord för tyskar. Jag
hade trott det betydde arsel för de andra hade brukat
klatscha sig på baken och ropa heinie. Det luktade svett
i omklädningsrummet där Theobald nu struttade kring
och alla skrek och skrattade. Jag gick ut ur
omklädningsrummet och in i den stora salen tillsammans med
alla andra sedan när vi var omklädda men där ställde
jag mig orörlig vid den höga gavelväggen. För jag såg ut
över salen där jag skulle spela. Jag såg mig själv springa
fram och hoppa efter bollen och nudda den med
fingerspetsarna men få den bortspelad. De andra skulle
springa före och jag skulle springa efter. Jag skulle bli
löjlig som Theobald. Jag skämdes till när jag såg det
som skulle ske om jag tog steget ut i salen. Jag skämdes
så att jag skulle blivit blodröd i ansiktet om jag låtit
någon märka vad jag såg men jag log och stod stilla
utan att gå in i salen. Golvet var nött såg jag. Man hade
inte fernissat det på länge. De andra hoppade och hade
sig. De mjukade upp sig inför spelet. De ropade till
varandra.
— Kom här John, sade coachen.
Han hade en visselpipa i en snodd om halsen och han
gick inte på golvet utan han joggade fram över det med
hakan upp, han studsade och viftade med armbågarna.
Jag sade bara som när han sagt åt mig att springa:
— I can’t!
Jag minns inte vad han sade till mig då. Jag lyssnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
