Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om jag visade dem att jag kunde ordna det själv
då borde de kunna ge med sig utan att lose face. Det
gällde att vara försiktig, att lägga orden rätt.
— Nu har jag löst det, sade jag nästa dag.
Och visst hade jag kunnat ordna så att det var
möjligt för mig att stanna fast de reste. Det hade alls inte
varit svårt att ordna. Det förklarade jag också. I och för
sig hade jag nog kunnat bo inackorderad hos
Lundkvists i Minnesota om man talade med dem. Eller jag
hade kunnat gå på internatskola. Men jag hade inte
ringt till Wilmar och inte heller till St. Paul. Det hade
jag inte haft tid med. Och Alva och Gunnar kanske inte
ansåg sig ha råd att betala för att låta mig vara kvar här
i Amerika. Jag ville inte fråga dem om det. Men i alla
fall så kunde jag nu berätta att jag hittat två andra
familjer som lovat att ta hand om mig. Det hade jag
redan frågat om och fått svar på. De hade rika vänner,
Davenports, som de firat weekendar med och som
brukat prata med mig och som redan innan de hört att vi
skulle resa till Europa hade talat med Alva när hon
beklagade sig över mig och sagt att jag var intelligent
och trevlig och well behaved och nu när jag ringde och
frågade dem om de ville hjälpa mig sade de att jag var
en riktig liten amerikan och att de skulle tycka att det
var synd att ta mig från skolan och att de visst kunde ta
hand om mig for the duration.
— In loco parentis!
Också Nelsons föräldrar hade lovat ta hand om mig
om så behövdes när jag nu så gärna ville stanna här.
— Of course. Nu när det är krig måste man hjälpa
varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
