Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man hade kommit till Stockholm från New York och
skulle intervjuas. Med ms Mathilda Thordén hade vi
gått upp mellan Island och Grönland och vidare Norra
Ishavet till Petsamo. Det hade vi gjort för att vi ingen
lejd hade. Men hit till Stockholm hade vi varken
kommit med båt eller på järnväg. Per Albin hade sett till att
regeringen hade låtit hämta med flyg, en Junkers, från
ett militärflygfält vid Petsamo. Där hade unga finska
rekryter övat handgranatkastning inför det kommande
kriget; det alla talade om. När de övade prickskytte
gjorde de det mot en rysk rödarmisthjälm.
— Träff på stjärnan!
— Men det får du inte berätta något om, hade Alva
sagt och jag vet inte om hon visste att jag fått en sådan
hjälm som jag packat ned och tagit med.
Inte heller fick man berätta om de svenska
bilkolonnerna där uppe vid Petsamo eller hur sockersäckarna i
lagerskjulet vid kajen spruckit och det var en rännil av
söt sörja genom leran ner mot vattnet. Man hade inte
haft tid att transportera bort dem. Krigsmaterialet,
kanonerna, ammunitionslådorna, tunnorna med
sprängämne och allt det där var det som gick i första
hand med bilarna söderut. Och hon förbjöd mig att
säga något om hur det var att besöka de sista norska
förbanden. Men det var då inget särskilt att berätta om
heller.
Man drogs över älven på en liten färja som vevades
fram och som knappt rymde en lastbil och där bland de
förkrympta björkarna på andra stranden var det Norge
och där stod vilsna norrmän i sina uniformer och en
tunnhårig norsk kapten som Gunnar trodde han kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
