Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagit fram sitt pärlande skratt hörde jag.
— Ja, det sade hon flickan vår faktiskt så fort hon kom
till Sverige och såg ut genom fönstret och såg de
vårgröna tegarna och den blå majhimlen. Detta med det
svenska rena och skira var det första hon lade märke till
när hon såg Sverige. Hon var ju så liten när vi reste så
hon knappt minns någonting härifrån.
— Sverige är så rent och vackert, sade Sissela.
Svenskar kastar inte sitt skräp på grannens tomt utan man
hjälper varandra hålla snyggt.
Hon stod tyst ett ögonblick. Det var som om hon
letade efter orden. Journalisterna nickade
uppmuntrande mot henne.
— Och så är stugorna röda också, lade hon till med
klar röst och såg rakt fram.
— Så det berättade du för din mamma på tåget när du
tittade ut genom kupéfönstret någonstans efter
Haparanda och såg Sverige för första gången, sade den
kvinnliga journalisten och lade huvudet på sned som
tanter gärna gjorde när de talade med Sissela.
— Ja, landet var så grönt och vackert, sade Sissela och
hennes röst var alldeles tydlig och ljus när hon sade det.
Journalisterna visste tydligen inte att regeringen låtit
hämta oss med flyg och Sissela förstod då av sig själv att
det skulle hon inte säga något om trots att det inte var
något av allt det Alva sagt oss att komma ihåg att vi inte
fick säga eller låtsas om att vi visste. Det var därför
Sissela höll med om att vi kommit med tåg.
Jag vände på huvudet och såg på henne. Hon stod
där helt rak och blickade fast med stora klara
småflicksögon på journalisterna. När jag sedan tittade på dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
