Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satt de skrivande. De gjorde inte en min av misstroende.
Kanske var det så att de inte tänkte någonting annat
alls innerst inne. Att de också tänkte det de skrev. De
trodde på henne! De kunde lika gärna trott på Shirley
Temple! De reagerade ju inte ens när det var tal om
röda stugor uppe i norr. Som om de inte en gång läst om
Sverige i folkskolans läsebok och visste att stugorna i
norr var grå som i Finland och Ryssland!
Och inte hade Sissela sett några röda stugor i
droskbilen från Bromma flygplats in till Norrmalmstorg inte,
tänkte jag. Hon bara berättar vad hon sett på bild i de
böcker Alva visat henne. Och om journalisterna inte
märker att det är något konstigt med allt detta då är de
precis så dumma och lättlurade som Gunnar alltid sagt
att tidningsfolk är.
Och ingen hade frågat vad Gunnar egentligen skulle
göra här i Sverige och varför han skulle hit.
Journalisterna bara lyssnade och antecknade när Alva talade om
moral och Gunnar om bondeätt och sådant. Jag hade
velat höra vad Gunnar svarade dem om de ställde
frågan. Han hade ju ingenting sagt om det till mig heller,
inte så jag hört det i varje fall. Hade Per Albin kallat
hem honom till Sverige? Och varför då i så fall? Tillät
tyskarna Gunnar att arbeta här? Sverige var ju ett litet
Tyskland. Det visste alla numera i New York och det
var tyska soldater i Danmark och Norge och tyskarna
höll på att vinna kriget och Hitler tyckte ju inte om
Gunnar. Och han hade knäppt körsbärskärnor på
SA-männens stövlar och haft mycket besvär av det när han
var i Tyskland före kriget. Det hade Gunnar berättat för
Markelius när världsutställningen öppnade. Så de ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
