Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var inte dålig. Fast egentligen tyckte jag bättre om den
målning av dansande flickor som fransmännen haft i sin
paviljong på världsutställningen. Det var Degas som
målat den. Och Renoir så klart. Honom tyckte jag
kanske ändå mer om än någon annan som målade flickor.
Men jag hade undrat om den läsande flickan i den röda
stolen på världsutställningen verkligen haft en sådan
klänning eller om målaren dragit ner den över vänster
axel på henne för att kunna visa mer av brösten. Han
hade ju målat henne lite uppifrån också. Men kanske
var det ingen klänning utan ett nattlinne. Men om hon
hade ställt sig upp hade den helt ramlat av henne. Fast
det var en snygg målning.
Men Matisse var i alla fall bra mycket bättre än en
Grünewald som bara var en som var berömd i Sverige,
en lokal svensk målare som apade efter bara. Lite slapp
och slafsig. Men han var en av deras vänner och de gick
på samma partyn så de blev upprörda när jag menade
på att han inte var något särskilt och de sade till mig att
jag bara pratade strunt och att han var en betydande
konstnär. Gunnar blev riktigt arg då med, rasande som
om jag tagit av hans hjortronsylt, och bad mig hålla käft
och inte prata om sådant jag inte begrep.
Men jag visste vad jag tyckte om. Jag tyckte om
Salvador Dali till exempel. Man kunde se precis vad
han hade målat, linjerna dallrade inte. Det var alldeles
tydligt det man tittade på i hans bilder. Som en dag helt
utan dimma. Men ändå var det någonting helt
annorlunda. Som om man vandrat in i en dröm. Och
samtidigt var det roligt. Han var påhittig. Klockorna på
vykortet jag köpt för tio cent på museet till exempel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
