Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför sade jag aldrig sådant högt. Jag bara såg det.
Senatorn leddes bort genom den iskalla källargången
och the gates of death were opened unto him and as he
saw the doors of the shadow of death he shrank in fear
och jag lyfte handen och gav ordern och Pang! fick
isolationisten Vandenberg det skott i nacken he so well
deserved.
Men Vandenberg var fin och skulle bli republikansk
president kanske om Roosevelt förlorade och då skulle
ingen finnas som kunde leda Amerika och stå Hitler
emot.
Jo, jag hade sett hans vänner, sade jag. Jag har sett
Fritz Kuhns Bund paradera down First Avenue. With
the Stars and stripes and the Nazi Swastika flag up
front. De trampade fram i row upon row. Svarta byxor,
vita skjortor med hakkorsbindel och svarta båtmössor.
Och ur sina delicatessen the krauts who just got their
citizen papers prepared came tumbling out waving
their heinie-wursts and all shouting Heil Hitler! Heil
Hitler! more Geldsendungen nach Deutschland! more
Weihnachts-Lebensmittelpakete! Sieg Heil! och the
Bund marches ever on until victory is ours! ropade
krautarna. Visst har jag sett dem där liksom jag såg
dem här vid Hötorget innan vi flyttade till Amerika.
Men fast de var många fler däröver visste vi hur vi
skulle tas med dem.
Nere vid Union Square dit jag brukade ta mig för att
där alltid fanns så mycket att se och för att biograferna
var lika bra men mycket billigare än the ones at Times
Square hade jag en gång egentligen varit med när de
fick springa för att inte bli slagna. Det var förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
