Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommaren. Jag hade varit på Världsutställningen men lämnat
tidigt och tagit mig in till staden. Tre från Bund hade
kommit dit för att sälja sin tidning. "Weckruf" hette
den fast de kallade den också för "The Free American".
Sådana slags tidningsförsäljare brukade aldrig synas
där omkring Union Square. Där var det ju rött nästan.
Jag berättade om det för Karna sedan då på
sommaren. De hade kommit med båtmössorna på med sina
tidningar och folk tyckte inte om det. Det blev fullt av
folk kring dem. Man tog tidningarna från dem och
tillslut nästan sprang de mot subben för att komma
därifrån. Och jag sade att bundisternas ledare måste ha
gett dem order. Kanske var det någonting de tre måste
göra för att bevisa att de inte var fega. Kuhn kanske
asked them if they had a yellow streak down their backs
or if they were white men.
— Well! Prove it!
— Så du säger, sade hon.
För John hade jag berättat mer. Hur de fick spö.
Sedan på våren berättade jag det än värre. Då för
Nelson, det var efter det jag varit i Chicago och sett hur
kommunisten fick spö av legionärerna när han skulle
sälja "New Masses". Det hade varit otäckt och det var
nazisterna som borde klås upp i stället.
Jag berättade därför att jag fick syn på dem när de
kom gående mot parken. Och de var rädda nu när de
kommit hit till Union Square. Det kunde jag se på deras
sätt att gå med små korta steg tätt bredvid varandra.
De hade inte hela uniformen, bara de svarta
båtmössorna. Redan var det flera stycken som gick efter dem. Fler
och fler blev det. Däruppe slog man mössorna av dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
