Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidigare och var mycket betydelsefull här i vår stad.
Anna Reinholdsdotter Leuhusen var till exempel
abbedissa i Klara kloster när Gustav Vasa red in i
Stockholm. Det heter Petersenska huset för det ägdes sedan
av en grosshandlare Pettersson i Ostindiska kompaniet
som gifte sig rikt och som blev adlad till af Petersen.
Detta huset är det finaste exemplet vi har på
tysk-nederländsk renässans. Se noga på dubbelportalen.
Nästa dag hade vi fått rita i och därefter färglägga
hela fasaden i Skriv-Rit-häftet och skriva alla namn och
årtal bredvid. Så nog visste jag var Gunnar hade hyrt
allt. En som var fallen av petterssöner i ett pettersonskt
palats men adlade till några af Petersens var vi inte.
Fast Alva blev hemlighetsfull ibland och menade på att
hon var en sorts Celsing egentligen på någon sidolinje.
En fin fröken som blivit kär i en dräng eller så. Men jag
hade frågat Folke om det och han hade sagt att det nog
bara var något som Alva och Lova, deras mor, trodde.
Inte ens en student hade funnits bland förfädren. De
flesta var torpare och drängar. Bara en och annan hade
haft det lite bättre ställt. Folke hade faktiskt undersökt
det då de tisslats och talats om det där med Celsings
men det enda som fanns att säga var att min
mormorsfarmorsfarfars namn inte fanns i några kyrkböcker och
min mormorsfarmorsfar hade varit känd för att tycka
om att vara snyggt klädd. Så var det med adligheten!
Och nu svängde en blå spårvagn ner mot Munkbron
från hållplatsen på Riddarhustorget. Numret såg jag
inte än. Jag kisade med ögonen. Trots glasögonen
kundejag inte få bilden på nummerskylten riktigt klar. Och
hur den lilla staden Stockholms olika spårvägslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
