Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Island igen då skulle jag kunna få upp farten i den
branta backen ner mot bukten och sedan glide out över
the sea to Huntington or further, hade jag tänkt. Då när
jag kom in gick jag fram till den uppslagna boken och
upptäckte att där låg systrarna på bokbilden i rad och
man stod i boken i en dörröppning och såg dem precis
som jag hade gjort här i Willmar på riktigt. Men på
bilden i boken fanns ingen trasmatta på golvet. Det var
sol utanför fönstret också och inte vintermörker som
här.
Så gjorde man i gamla landet menade man. Mabel,
hon var äldst, hade sagt att det var svensk sed att alla
systrarna i familjen sov i samma säng. Det trodde jag
inte. Det hade jag inte hört talas om annat än i sagor
om troll. De enda verkliga personer jag mindes som
legat i samma säng hela familjen var Njal och Bergtora
och Tord, Kares son mellan dem. Men det var när de
skulle brännas inne. Gårdsfogden bredde fällen över
dem och Tord gjorde så fast han var barn för att man
skulle minnas dem. Det hade fröken Rehn läst för oss
om på biblioteksstunderna i Ålstens folkskola. Och det
var forntidsberättelse och inte vanlig sed. För aldrig
hade farmor eller någon annan som brukat berätta om
hur fattigt det varit förr i världen och i Dalarna berättat
att fem systrar sov i samma säng. Men Mabel var ändå
mycket svensk. Trots att hon var född här i Minnesota
hade hon inte kunnat ett enda ord engelska när hon
skulle börja skolan berättade hon. Det var bara
svenskar runt omkring här då. Fast nu var det annorlunda.
Nu var de amerikaner alla och det var inte många som
talade svenska längre annat än de som hörde till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
