Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lutherska kyrkan.
— Men farfar Albert var baptist redan när han
immigrerade, sade hon.
Det var på kvällen i Willmar i julas och plötsligt står
åter Eloise där i dörröppningen i stället för Mabel. Hon
har blå turtleneck-sweater med korta vita ärmar som
hon själv stickat och en veckad vid grå kjol och just nu
svänger hon till med kjolen och säger:
— See! I have cherub knees too!
Vi är sysslingar och hon är ett år äldre än jag. Hon är
född 1926 och skall fylla fjorton i vår. Det var hennes
farfar, min grandonkel Albert, som år 1888, för mer än
femtio år sedan lämnade Gustafs och tog tåget till
Göteborg för att emigrera till Amerika. Farfar hade följt till
Solvarbo anhalt för att ta farväl när den äldre brodern,
Albert, skulle resa. Farfar var tretton år då och hade
just börjat i skogen. Det berättade farmor för mig när
jag bodde hos henne i villan i Mariefred efter det farfar
dött och Gesta sålts. Då läste hon också för mig ur
Alberts brev hem till släkten i Sverige. Det var därför
jag visste vilka som var vilka redan innan jag kom hit
och träffade dem.
Men det var inte en bror som reste, det var två.
Albert och Johan. Johan hade inte lyckats i Amerika.
Det hade gått illa för honom och han vart död för
längesedan och ingen ville tala om honom. Man talar ju
inte om sådant som är olyckligt. Särskilt inte inom
släkten. Det tog flera år innan jag visste att farfar haft två
bröder som rest till Amerika. Det var först när vi
kommit till New York som Gunnar sade att farfar hade följt
två bröder till anhalten och att den ene lyckades i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
