Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
excusar sig accusar sig.
Det finns alltid någon som bär ansvar. Man borde
därför ha frågat varför han baningenjören som
konstruerade Östra stambanan planlagt Getå-katastrofen.
Men han var nog död när det hände. Jag tittade ut mot
den mörka skogen som drog förbi och gjorde en tecknad
film om det hela:
En liten man med flintskalle och glosögon sitter vid
sitt skrivbord på Järnvägsstyrelsen och bara väntar och
väntar och man ser hur hans feta fingrar med stora
guldringar på trummar mot det blanka bordet. Han
skrockade och skrockade. Och så dröjde det ända till
hösten 1918 då han själv först pensionerats och sedan
dött innan alla förutsättningar uppfyllts och det
planlagda massmordet verkställdes. Men det var svårt att
visa. Det måste någon säga.
Men man kunde låta en almanacka eller så tappa
blad och årtal och allt det snöade ner kring honom
under det han maskerades till äldre och äldre. Då
visade man att han hade suttit där vid sitt blanka skrivbord
och haft hög vit krage alla de år han väntat och på
väggen bakom honom hade det hängt en rad oljemålade
porträtt i ovala guldramar. Där hängde de hans alla
brottsliga föregångare med vita kindskägg och stora
ordnar på bröstet. Och jag såg hur filmen visade att
banvallen gled, mjälsanden var nu hal som såpa efter de
stora regnen och så störtar loket och drar vagnarna efter
sig och lågorna slår högt mot himlen och de brottsliga
överingenjörerna lutar de oljemålade huvudena mot
varandra och skrockar så ordnarna hoppar.
Nu syns vatten. Gubbarna har vaknat. De talar om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
