Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett leksakståg. Det finns inga olyckor. Det finns bara
dumhet och medvetna brott. Det brukade Gunnar säga.
Den som slår sig med hammaren på tummen vill slå sig
på tummen. Annars skulle han inte hållit fram sin
tumme och slagit på den, brukade han säga om man
klagade.
Talet om olycka är en de fegas medvetet okunniga
undanflykt, sade han vid söndagslunchen när man
diskuterade varför jag först slagit sönder den blå
askkoppen av fint porslin när jag skulle torka den och
sedan sagt att det var en olycka. Den var hal efter disken
och jag tappade greppet och det var därför den föll, så
hade jag ursäktat mig. Det var undanflykt, menade
han. Jag borde i stället fråga mig varför jag hade velat
slå sönder askkoppen. Det var mycket få ting han fäste
sig vid här i livet, det visste jag ju. Men jag hade vetat
att just denna askkopp betydde mycket för honom. Ty
den hade han fått som avskedsgåva av sina elever i
Genève första gången han var professor, sade han. Den
var viktig för honom. Jag borde därför inse och så
erkänna att jag slagit sönder askkoppen för att hämnas på
honom. Att jag tappade askkoppen var alltså egentligen
ett fadersuppror. Det är bara genom att på detta sätt
lysa rätt genom sig själv och se sina verkliga motiv
tydligt som man kan bli människa, sade han. Om man
när någonting inträffar säger att det bara blev så då
lurar man sig själv, håller sig nere i undermänsklighet
och omedvetenhet och kan aldrig växa till en människa
av värde. Fingrarna slinter för att man själv bestämt att
de skall slinta. Inga undanflykter alltså! sade han. Och
Alva höll med. Fast hon sade det på franska, den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
