Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågat proklamera glädjedag för att hunnerna härskade
över Europas kontinent men de lät ringa i
kyrkklockorna och biskoparna i det här landet de hade gjort dagen
till en den andliga beredskapens dag och jag tänkte på
de ynkliga svenska svartrockarnas feghet där jag gick
krattande under lindarna. Gruset rullade mellan tårna.
Jag var barfota men det bekom mig inte ty redan var
sulorna mina hårda, jag kunde gå över stubbåkrar om
så vore. Grusplanen var stor och jag drog den tunga
järnbeslagna träkrattan efter mig och högt däruppe
syntes ett moln växa. Det reste sig nu sakta över
hustaket. Vi, vi hade andra preachers än dessa danskar och
svenskar och fransmän.
Och nu sjöng det bakom mig där jag drog krattan:
— He’s gone to be a soldier in the army of the Lord.
Men sådant folk fanns bara hos oss och det var vi
som skulle vrida om nacken på Hitler.
Molnet hade rest sig allt högre över hustaket, det
fyllde redan halva östra himlen. Nu när jag kommit
fram bodde jag alltså för denna sommar 1940 så som
avtalat med släkten var utanför Norrköping hos farbror
Robert och faster Greta på Marieborg. Det var en
herrgård vid Bråviken som gjorts till folkhögskola. Robert
var rektor nu och ville vara det på folkhögskolesätt.
Skrattade och dunkade i ryggen. Han var kamratlig
som en ung Elmer Gantry tänkte jag. Fast utan att vara
religiös eller så. Och dessutom var han magrare än vad
Elmer Gantry borde vara i den åldern. Nazist var han
ju inte i alla fall. Hitler och hans anhang kunde han inte
med. Och han talade väl om vår president även om han
inte visste mycket om politiken hos oss. Hade han varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
