Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyskvän hade jag rymt. Han var bara lite fånigt
kamratlig och beskäftig så som våra Y.M.C.A.-ledare brukade
vara.
— Stackars Robert går genom livet som en
pastorsadjunkt i ett svårskött pastorat där han är rädd för att
folk skall börja smeta hönsblod på näsan rätt som det
är, hade Gunnar sagt och trott att jag ingenting förstod.
Men det här sade jag naturligtvis inte. De kanske inte
läst Elmer Gantry här i Sverige förresten fast Falstaff
Fakir i folkupplaga om fem blå band stod i bokhyllan
uppe på skolans bibliotek. Faster Greta däremot var
skarpögd. Och om Robert var vek av sig så var Greta
ett verkligt spetsnäst rivjärn. Det hade Gunnar sagt.
Men inte så Alva hörde det. När han skulle till att säga
sådant så hon hörde det började Alva alltid tala om
annat. Hon var rädd att jag skulle höra. Eller
hembiträdet. Eller konduktören, servitören, stadsbudet,
portvakten, hisspojken, expediten. Eller hotellgrannar. Men
visst hade Gunnar rätt. Greta var en sådan faster som
man kunde läsa om i gamla pojkböcker. Ett rivjärn.
Farmor bodde också här över sommaren. Hon skulle
se till barnen. Hon var äldre nu än jag mints henne. Hit
till Marieborg hade alla kusiner samlats ihop. Fast de
var alla mycket yngre än jag.
Det hade varit grötfrukost som vanligt. Den åt vi
kusiner i stora elevmatsalen. Faster Greta hade stått i
dörren när jag kom ner, hon hade inspekterat mina
händer och sett efter att jag var ren om halsen. Man
skulle vara rödskrubbad för att duga. Jag dög inte
denna morgon heller. Jag hade fått vända, lämna matsalen.
Jag hade måst peta naglarna än en gång och tvätta mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
