Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och öppna ögon och såg rakt in i deras öppna ögon
fanns där inget seende liv mot mig och nu lade farmor
handen på min axel och sade:
— Du ser så drömmande ut Jan, vad tänker du på?
— Ingenting, sade jag.
För det var både Stella och hårnät åt dem alla jag
tänkt på och jag försökte nu se Karna i stället fast jag
visste att jag inte borde göra det och plötsligt kände jag
hennes hand genom mitt hår men så med ens var
handen borta och jag märkte hur jag hipade till och nästan
tappade andan och så gick det inte längre att se något.
Hon kom inte över gårdsplanen. Det blev bara ord. Det
hade gått med henne som med Mr. Flourens. Det blev
en färglös och suddig bild av ord bara.
Ja, Karna var borta hon med fast hon då i fjol funnits
på riktigt och väl ännu fanns någonstans i detta Sverige.
Det har nu gått trettio veckor och en dag sedan Karna
reste för alltid. Hon reste inte till Sverige för krigets
skull. Det var Ingrid som ville hem. Hon var förlovad i
Sverige också. Karna hade bestämt sig för att stanna i
Amerika. Hon ville gå färdigt kursen på universitetet.
Sedan fick man se, sade hon. Men hon hade blivit sjuk
lite och var tvungen att leva på mjölk och rostat bröd
och ägg och korv och det var inte roligt. Hon blev trött
av det också. Och så hade Ingrid hållit på att övertyga
henne. Hon talade till Karna som om det var för vår
skull och inte sin egen som hon tänkte stanna i Amerika
fast kriget kommit i Europa. Du är tvungen att tänka
mer på dig själv än på Myrdals, sade Ingrid. Och så
beslöt Karna sig för att följa Ingrid tillbaka till Sverige.
Det var på det sättet hon reste. Då följde jag henne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
