Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
BARNETS ÅRHUNDRADE
längre kan förbinda vårt handlande — därför är det
som allt fler allvarliga människor just på religiösa
grunder lämna den.
Och hvarför dessa då icke böra gifva sina barn den
vanliga kristendomsundervisningen, har bland andra
Tolstoy uttalat med sin vanliga ensidiga styrka.*
»Vi äro så vana,» säger han, »vid den religiösa
lögnen, att vi icke lägga märke till hvilken enfald,
hvilken förfärande grymhet, som uppfylla kyrkans lära. Vi
märka dem icke, men barnen känna dem och deras
själ vanstäljes obotligt genom denna lära. Vi behöfva
blott göra fullt klart för oss, hvad vi taga oss för, då
vi uppfostra våra barn med denna så kallade
religionsundervisning. Rent och oskyldigt, utan att ännu ha
bedragit eller bedragits, vänder sig barnet till oss,
som känna lifvet och frågar oss efter hvilka grunder
människan bör lefva sitt lif? Och hvad svara vi?
Vanligen förekomma vi frågorna genom att meddela dem
den judiska legenden, denna klumpiga och oförnuftiga,
dumma och framför allt omoraliska historia. Vi utge
som den heliga sanningen det, som vi själfva veta är
omöjligt och som för oss icke har någon mening: att
för sex tusen år sedan en besynnerlig och grym
varelse, som vi kalla Gud, tog sig för att skapa denna
värld jämte människan; att den förslå människan
syndade, och att den elake guden för denna synd
* Se i Revue des Beoues (jag tror mars 1900) en artikel af Tolstoj’
om Den religiösa lögnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
