Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturpoesi - Naturens Vaande (1848) - Naturskjønhed (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Klage, bryde ud i Hjærtesuk;
Da skal Tordnen ingensinde true
Eller knitre Lynets skarpe Jldz
Da skal Stormen ikke rase vild,
Aldrig Skyer skjule Himlens Bue.
Da skal hver en Skabning smile
J et evigt Foraars Rosendrøm,
Frydes, vederkvæges, hvile
Y Sig i Livets Strøm.
Sol og Stjerner skulle funkle
Evigen med syvfold Straaleglands
Og fordrive Alnaturens dunkle,
Skyggeskumle, vilde Dodningdands.
Da vil gjenfodt Jord og lutret Himmel
Aldrig meer i Feengsel vaande sig,
Men i Liv og Lys evindelig
Straale skal den hele Skabningsvrimmel.
Naturstjonhed.
Hvor skjøn er Guds Himmel,
Naar, skysri og klar-
J Aftenens Stund
Den blaaner som speilereent Glar!
Naar Stjernernes Vrimmel
— De Tusinder klare,
Vidunderlig rare
Demanter paa Aldrottens Hverdagstelts- Hvælv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
