Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strakta, så är faran nära, att man äfven tillägger Gud abstrakta
begrepp, d. ä. en] ofullkomlighet. Till något sådant fel har Boström icke
gjort sig skyldig. Men äfven om vi se bort från den nu anmärkta
bristen, så har L. råkat ut för en annan villfarelse, nemligen den,
att, då vissa menskliga begrepp äro sinliga, äfven dessa tilläggas
Gud. Guds allvisa förstånd har begrepp om allt det, hvarom vi ha
begrepp. Nu har menniskan begrepp äfven om de opersonliga
tingen eller om naturens lagar och former. Följaktligen måste äfven
Gud ha begrepp om naturlagarna och tingen. Men härmed uppstår
faran, att ett empiriskt moment inkommer i Guds förstånd, eller
faran, att Gud endast blir en verldssjäl eller en verldsande, som
omedelbart bestämmes af naturen och det opersonliga, på samma
sätt som menniskan. Antages Gud stå i omedelbkrt förhållande till
den sinliga verlden, så blir han af henne bestämd och kan
följaktligen endast vara ett sinligt eller inskränkt förnuftigt väsen.
Detsamma blir äfven förhållandet, om Gud antages hafva ideer af de
sinliga tingen. Guds förstånd uppfattas då i analogi med den sinliga
menniskans, hvaraf följer, att] han icke blir ett absolut väsen, en
oändlig person. Boström har visat, att, om Guds oändlighet såsom
person skall kunna strängt fasthållas, han icke får göras till subjekt
för ideer om annat än förnuftiga väsenden eller personer. Endast
ideer om förnuftiga väsenden kunna utgöra det omedelbara
innehållet i Guds vetande, det vetande, som Gud har om sig sjelf
såsom subjekt och om sina egna materiala bestämningar. Men
Boström har visat, att Gud äfven har ett vetande om de ändliga *1
subjekterna och om deras vetande och att äfven detta hör till
begreppet om Guds allvetande. Det vetande, som Gud har om de
ändliga subjekterna och om deras innehåll för sig sjelfva,
samman-faller icke med det vetande, som Gud har om sig sjelf såsom
subjekt och om sina egna materiala bestämningar. Men icke heller
detta vetande faller i tiden. Gud vet hvarken före eller efter eller
samtidigt; icke heller är Guds vetande abstrakt. Allt detta är endast
analogier, tagna ifrån ändligheten, eller antropomorfismer, genom
hvilka Gud försinligas. Gud vet allt på evigt eller tidlöst sätt oeh
dermed, att han förnimmer dels sig sjelf och sina egna
bestämningar och dels de ändliga subjekterna och hvad som hör till begrep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
