Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idealist. Det finnes ingenting annat, som är, .än förnimmande
väsenden och deras förnimmelser. Och han har äfven uppställt
principen för en rationel verldsförklaring, en verldsförklaring, som
uppvisar artmotsatsen mellan osinligt och sinligt, mellan väsen och
fenomen. Ty då det substantiela är enkelt eller andligt och då det
kroppsliga endast är en inom ett ändligt medvetande fallande
ofullkomlig form, under hvilken det enkla eller andliga för detta
medvetande är till, så måste hvad det enkla är oberoende af denna
kroppsliga form förnimmas af den oändlige anden, som är
fullkomligt förnimmande. Och det, som är och förnimmes af den
fullkomlige anden, måste då vara den fullkomliga verlden, Guds eviga
verld, under det att allt det, som af den ändlige anden förnimmes
under kroppslig form, måste vara en ofullkomlig och fenomenel
verld, som endast kan mer eller mindre likna den ursprungliga och
sanna eller guddomlighetens. Men har L. uppvisat artmotsatsen
emellan tvänne verldar, en osinlig och en sinlig, så är hans ståndpunkt
rationel.
De olikheter, som i utförandet förefinnas mellan Leibniz och
Roström, bero derpä, att L. icke har uttagit allt, som följer af hans
princip, utan dels stannat vid vissa bilder och analogier, som
sedermera tillagts egentlig betydelse, och dels lemnat vissa luckor i
utförandet eller tillåtit sig vissa inkonseqvenser i bevisningen. Dessa
brister hos L. finna vi dels i hans uppfattning af de ändliga
väsendena och deras forhällande till hvarandra och till Gud, och dels i
hans uppfattning af Gud och hans förhållande till de ändliga
väsendena och till verlden.
Leibniz antager, att de monader, af hvilka växterna och de
oorganiska tingen äro fenomener för oss, äro sofvande monader,
som ha inga aktuela förnimmelser. Men man far icke från det blott
sinliga omedelbart sluta till den speciela beskaffenheten hos de
väsenden, som ligga till grund för det sinliga. Att det sinligas mångfald
förutsätter en mångfald af förnuftiga väsenden, d. ä. substanser, (ty dessa
äro, enligt hvad L. har bevisat, det enda, som kan vara substans), och
att dessa förutsätta ett oändligt förnuft, är hvad L. har rätt att sluta
såsom vetenskapsman. Men deremot har han ingen vetenskaplig grund
för sin lära, att de väsenden, som ligga till grund för vissa fenomener,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
