Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore omedvetna väsenden eller monader. Egentligen kan man här
icke ådagalägga någonting mer än att, då djuren och växterna af
oss förnimmas fullkomligare, (d. ä. såsom förnimmande,
sjelfbestäm-mande, lefvande och organiska), än de oorganiska tingen, de såsom
fenomener hänvisa på förnuftiga väsenden, som stå menniskan
närmare än de förnuftiga väsenden, af hvilka de oorganiska tingen, som
af öss förnimmas ofullkomligare, äro fenomener. Men de förnuftiga
väsenden, som ligga till grund för den oorganiska naturen, kunna
dock vara högre förnuftiga väsenden än menniskan eller väsenden,
som ha ett sannare lif och ett fullkomligare förnimmande än
men-niskans. Men det, som för menniskan i hennes närvarande lif
förblir dunkelt, skall för henne öfvergå till full klarhet i ett högre och
fullkomligare lif.
En ofullkomlighet finna vi hos L. äfven i det afseendet, att han
har bestämt monaderna endast såsom krafter, förnimmelsekrafter.
Kraft är nemligen endast en relativ bestämning. Han har således
icke bestämt hvad monaderna äro i och för sig sjelfva, oberoende
af hvarje förhållande till ett annat eller till verkningar. Vidare har
han bestämt de ändliga väsendena såsom grader, som ha samma
innehåll och som endast skilja sig i sättet, hvarpå de förnimma det
hela. Mellan de ändligt förnuftiga väsendenas förnimmande kan
visserligen en formel skilnad sägas ega rum, och alla ändligt förnuftiga
väsendens förnimmande kan äfven riktigt betraktas såsom varande
olika grader och former af det »ätt, hvarpå Gud förnimmer samma
hela eller sig sjelf och alla andra förnuftiga väsenden. Men
väsendena äro dock icke endast grader af ett och samma lif, ty då hvarje
väsen är en person, så lefver det sitt eget sjelfständiga och
in-dividuela lif, som har ett eget innehåll, hvilket icke sammanfaller med
något annat väsendes innehåll, ehuru de alla bestämma hvarandra
och utgöra ett organiskt helt.
Hvarje ändligt väsen betraktas vidare af L. såsom en andlig
spegel af universum och dess förnimmelser kallar han spegelbilder
af det hela. Dessa uttryck må väl vara bilder, med hvilka L. har
velat uttrycka ofullkomligheten i de ändliga väsendenas förnimmande
af det hela i jemförelse med Guds förnimmande, men de häntyda
dock på en realistisk uppfattning af väsendena och deras förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
