- Project Runeberg -  Skrifter / Del 1 /
87

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de ändliga personerna deras sjelfständighet och ändamål, och dels
emot den ofulländade teismen, som fattar Gud i ändlighetens
former eller med relativa bestämningar samt i omedelbart förhållande
till naturen och hvilken derför visat sig icke ega motståndskraft mot
än lägre åsigter, som ega företrädet af större konscqvens och deraf
beroende inre styrka. Boström har gjort gällande ett renare
Guds-begrepp, en högre uppfattning af de ändliga personerna och deras
ställning till Gud samt af förhållandet mellan det oändliga och det
ändliga, allt läror, som haft till följd en reformatorisk omgestaltning
af alla delar af vetenskapen.

Hvad särskildt beträffar den praktiska filosofien, så måste
denna på den ståndpunkt, om hvilken här är fråga, den
schelling-hegelska filosofiens, strängt taget, blifva omöjlig. Kant hade
visserligen uppstält en rationel sedelära och han hade äfven sökt skydda
och befasta de allmänna vilkoren för menniskans praktiska lif och
intressen mot alla inkast och tvifvel från det teoretiska förnuftets
sida. Men det visade sig snart, att en praktisk lära, som icke eger
sammanhang med samt sitt stöd och sin förutsättning i sunda
teoretiska läror, en praktisk filosofi, som icke har sin grundläggning i
en hållbar teoretisk filosofi och metafysik, strängt taget, är omöjlig
eller icke förmår att hålla sig uppe. Ty när hos Kants efterföljare
de filosofiska problemen mer och mer vidgade sig och blefvo med
större konseqvens genomförda, så hade detta till följd, att den
praktiska filosofien småningom upphörde och detta ända derhän, att
slutligen de praktiska bestämningarna fingo en annan betydelse i
vetenskapen än de ega och böra ega i det verkliga lifvet. Man hade
inom den teoretiska filosofien upphäft de allmänna förutsättningarna
för möjligheten af en praktisk filosofi. Dessa förutsättningar äro å
ena sidan viljans frihet samt å andra sidan hennes bestämdhet af
förnuftiga lagar och ändamål. Men friheten kunde icke erkännas,
emedan de ändliga väsendena saknade all sjelfständighet, icke heller
några förnuftiga lagar och ändamål, emedan de herskande åsigterna,
som voro empiriska och panteistiska, upphäfde sjelfva
personligheten. Men finnas inga praktiska lagar och ändamål, så finnes icke
heller någon absolut förbindelse. Menniskan har följaktligen ingen
förbindelse genom sitt eget väsen, ingen förbindelse i samhället och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:33:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free