Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var Leibniz’s optimismus, eller hans lära, att denna verlden
var den bästa tänkbara. Ideen deraf uppkom genom Guds allvishet.
Realisationen beslöts ^af hans allgodhet och verkstäldes af hans
all-magt. Verlden utgör ett sammanhängande harmoniskt helt. Men
universum utgöres af monader, hvilka ej kunna hafva causalt
samband, emedan detta endast var en förvirrad föreställning om det
sanna sammanhanget. Det sanna sammanhanget är ett system af
monadernas ideela relationer, d. ä. det, hvarigenom en monad
innehåller grunden till den andras bestämningar på det sätt, att genom
det ena väsendet inskränkningar åstadkommas i det andra, så att
de tillsammans utgöra all realitet. Detta begrepp är en otydlig
föreställning om ideel vexelbestämning, hvarigenom två motsatta
ömsesidigt inskränka hvarandra, hvilket sker derigenom, att det sättes ett
qvantum realitet såsom tillökning till det ena, hvarigenom ett lika
qvantum hos det andra borttages. Detta begrepp uppstäldes
tydligt först af Fichte.
Om universum således utgör ett sammanhängande harmoniskt
helt, ett till ett gemensamt mål sträfvande system, så måste en
harmoni emellan alla monader gifvas. Denna harmoni kunde blott
hafva sin grund i Gud, och således vara gifven på samma sätt, som
monadernas existens, genom en fri handling. Då denna handling
endast har sin grund i guddomlighetens fria val, så var denna
harmoni emellan monaderna en förutbestämd harmoni. Följaktligen
utgör hela verldssammanhanget ej annat än en i Guds beslut
grundad harmoni emellan monaderna. Detta var Leibniz s Harmonia
prsestabilita. Hela utvecklingen af denna praedeterminerade harmoni
utgör den bästa verldens realisation.
Men relationerna emellan monaderna voro blott ideela, d. ä.
sådana, att de blott voro gifna genom perceptioner. Ty dessa voro
endast inre qvaliteters uppfattningar; skulle de derföre uttrycka
relationer, så kunde ej detta ske annorlunda än idealiter, och derföre
per-ceptionerna ej vara annat än ideela uttryck af monadens relationer
till alla andra monader. Härigenom bestämde Leibniz närmare sitt
begrepp om monadernas perceptioner, och kom till en ljus aning
af idealismen, enligt hvilken alla intelligenser tillsammans utgöra ett
organiskt helt af intelligenser, en intelligibel verld. Alla mona-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
