Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty hvad som förnimmes ofullkomligt synes ständigt för det
förnimmande väsendet vara något annat, än det är i sin sanning; och
ju ofullkomligare uppfattningen deraf är, desto lättare förvandlar
det sig till sin motsats. Hvad som t ex. i sjelfva verket är lefvande
oeh eger förmåga af frivillig rörelse, visar sig i samma mon för oss
liflöst och orörligt, som vi hos detsamma upptäcka farre spår af lif
och rörelse. Samma sak kunna otaliga andra exempel bestyrka,
men detta bör vara för alla så enkelt och klart, att knappt en erinran,
än mindre exempel behöfvas.
Härmed hafva vi kommit så långt i vår framställning, att vi nu
kunna uppvisa, hvad de till formen ofullkomliga eller relativa
förnimmelserna innebära och betyda. Vi framhålla alltså, att dessa
förnimmelser i och för sig sjelfva eller i sin sanning äro fullkomliga
4 och absoluta, men förnimmas på ett i viss mon ofullkomligt sätt af
ett ändligt förnimmande väsen, och just derföre för detta väsende
förvandla sig till något, som är de förra mer eller mindre motsatt.
Ty af definitionen på den fullkomliga förnimmelsen följer, att i den
ofullkomliga, som utgör dess motsats, icke alla bestämningar fullt
urskiljas, utan att åtminstone en del af innehållet icke är af anden
fullt medvetet fattadt. Men emedan ingenting kan vara utom
medvetandet, och inom detta ingenting annat finnes än förnimmelser, så
måste likväl dessa ofullkomligare förnumna bestämningar i sjelfva
verket vara förnimmelser, äfven om de för ett väsende, som
ofullkomligare förnimmer dem, skulle synas vara annorlunda. Häraf finna
vi, att hvarje ofullkomlig förnimmelse är en oklar sammangyttring
af i och för sig sanna och absoluta förnimmelser, hvilka, då de icke
förnimmas såsom de i sin sanning äro, få ett potentielt element, som
tillhör den ofullkomliga förnimmelsen. I hvaije sådan förnimmelse
ingå sålunda tvenne faktorer, nämligen den Gudomliga andens
absoluta perceptioner, såsom vi straxt skola se, och den dunklare
uppfattningen af dessa, hvilken, såsom vi flere gånger framhållit, till-
kommer den ändliga anden.
Men såsom man lätt inser, hvilar hela resonnementets giltighet
endast och allenast på den sanningen, att anden icke förnimmer
någonting annat än förnimmelser. Ehuru vi redan här ofvan1) för-
klarat och bevisat denna sats, skola vi likväl i följd af dess
prin-cipiela vigt och betydelse i följande afdelning, der det lämpligare
kan ske, anföra ännu flera grunder för densamma. För att
emellertid genom exempel visa, hvilken vigt för kännedomen om den gifna
verkligheten vår framställning om den relativa förnimmelsen eger,
tillåta vi oss att här anföra tvenne corollarier, som otvunget följa deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
