Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om Gud negera bestämningarne rum, tid, kroppslighet o. s. v.T så
utsäga vi just dermed, att han ej är något relativt och ofullkomligt
väsende. Naturligtvis måste vi om honom, som öfverhufvud i sin
enhet sammanfattar allt, också affirmera allt, men ej så vida det är
relativt, utan blott så vida det är absolut. Följaktligen går det ej
an att t. ex. säga: Gud är menniska, om man dervid tänker på
hennes relativa och ofullkomliga natur, deremot kan man med rätta
saga, att Gud är menniska, om man dermed förstår hennes eviga
begrepp, sanning, mått, lif o. s. v. Menniskan är nämligen i denna
senare mening en den gudomliga andens absoluta förnimmelse d.
v. s. denna ande sjelf, betraktad i en viss af sina bestämningar.
Deremot är menniskan i den förra meningen samma begrepp,
sådant det nu är aktuelt för sig sjelf, bestämdt och begränsadt af alla
de öfriga.
Häraf Jpunna vi redan- finna, i hvad mening och med hvad rätt
man ända från Eleaternas dagar kallat Gud det högsta och
fullkomligaste väsendet, och hvarföre man måste ogilla deras åsigt, som
icke vilja benämna honom så, på den grund atfc^vi så litet veta,
hvad dermed betecknas. Ty ehuru vi visserligen måste medgifva.
att den gudomliga andens förnimmelser äro af oss föga kända och
genomskådade, så anse vi dock, att ingenting hindrar oss att
uppfatta såväl deras allmänna begrepp som deras samband sinsemellan
och med Gud, hvilket är af vigt för oss att känna. Ej heller böra
vi akta denna vår kunskap ringa, ty henne förutan skulle vi
hvar-ken känna oss sjelfva och det mål, som är oss föresatt, ej heller
vinna någon verklig insigt i vår verlds allmänna natur och väsende.
Äfven vår kunskap öm stjernornas verkliga natur sträcker sig föga
djupt; månne vi derföre böra anse den astronomiska vetenskapen
utan all betydelse? Den lär oss i sjelfva verket, att äfven
stjernornas rörelser ej sakna sin lag och sitt mått, hvilken insigt i sin
ordning leder oss till kunskap om Gud.
Om af det nyss sagda blir en nödvändig följd, att icke ens
tvenne absoluta väsenden öfverhufvud hafva samma fullkomlighet,
och om vidare deraf följer, att icke heller tvenne menniskor ha
samma eviga begrepp och mått, så bör detta icke förefalla någon
mera tänkande menniska stötande. Ty först och främst står hvars
och ens eviga mått så långt öfver det, vi sjelfva aktuelt uppnå, att
ingen någonsin skall känna sig bunden af dess gränser. Och
vidare kan en förståndig menniska icke på fullt allvar önska att
öf-verskrida eller utbyta detta mått, lika litet som hon på. allvar kan
önska att helt och hållet förlora sitt eget lif för att endast lefva en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
