Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fulländning, utan äfven Guds kärlek till menniskan, som genom
Honom blir delaktig af sin sanna fullkomlighet och lycksalighet.
Förnuftet är nämligen städse sin egen princip och sitt eget
ändamål eller både orsak och verkan, och derföre utgör det icke blott
målet för menniskans traktan, utan drager äfven sjelf menniskan till
sig’). Denna menniskans kärlek till Gud är för öfrigt ingalunda en
tom längtan, hvarigenom ingenting åstadkommes, utan en lefvande
verksamhet, som alltid i någon mon vinner sitt mål. Ty dels är
redan kärleken sjelf religionen till en viss grad aktuel, dels är dess
frukt och verkan hennes ännu större aktualitet. Denna frukt består
uti en allt större likhet och enhet med Gud och är andligt och
evigt lif samt tillika sann kunskap, frihet och salighet. Och just
häri ligger äfven det oförgängliga frö, hvarur en annan och
fullkomligare lifsform skall uppspira2).
Femte Kapitlet.
Om den menskliga visheten och dygden.
Såvida man skiljer mellan religion, vishet och dygd, och om,
såsom vanligt är, visheten hänföres till kunskapen och dygden till
verksamheten, så har denna åtskilnad ingen betydelse med afseende
på den gudomliga och oändliga anden. Ty alldenstund den
absoluta anden är evig och oföränderlig, så kan han omöjligen i och
för sig vara föränderlig och verksam, ej heller så beskaffad, att han
småningom utvecklar sina bestämningar i en serie af funktioner,
genom hvilka han företrädesvis skulle åsyfta det ena eller det
andra ändamålet3). Följaktligen kan man icke hos den absoluta
anden tänka sig någon åtskilnad mellan vetande och verksamhet, utan
det som hos honom är förnuft eller religion och vishet, det är
äfven hans dygd, hvilken derföre lika litet som de förra
bestämnin-game är skild från den eviga och oföränderliga anden sjelf4).
Detta bör likväl icke förstås så, som skulle den absoluta anden
enligt vår åsigt icke verka eller åstadkomma någonting alls, utan
vara fullkomligt overksam. Tvärtom är han ju all verksamhets
princip och ändamål, så att om han ej vore till, hvarken någon
verksamhet eller rörelse skulle ega rum. Men formen af ett
verksamt väsende får han, endast för så vidt som han betraktas såsom
bestämning i och hos de ändliga andame, i hvilka han med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
