Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a) Ethiken.
I. Allt mens k ligt handlande har ett ändamål och följaktligen
ett högsta och yttersta ändamål eller godt, hvilket måste vara i)
zéXttovj fullkomligt, sjelfändamål; 2) aviagxég, uppfyllande alla
behof. Af menniskan såsom £u>ov tioXitixov kan det endast i staten
uppnås.
II. Det högsta goda för menniskan, hennes högsta ändamål, är
lycksalighet, evåacfjiovCa = e v£a)ia och evn^a^ca, hvilken
hufvudsakli-gen måste bestämmas efter det i menniskan förnuftiga (ro Xoyov £j£ov),
såsom det för henne egna. Trefaldig lycksalighet: §iog dnoXavöxixog,
noXtxcxög, &eo)QT]nxds.
III. Menniskans lycksalighet är mennisk 0själens verksamhet
enligt den för henne egna fullkomligheten (xax dgeirjv) under en
fulländad lefnad. Afseende på det yttre goda såsom medel och
prydnad samt skiljnad emellan evåai/muv och fAaxdqioq.
IV. Mennisk osjälens fullkomlighet är dygd (a q et rf),
förhål-lande sig till hennes lycksalighet såsom rtiöjligheten (åvvafitg, £%ig)
till verkligheten, eller såsom medlet till ändamålet. Den förra
berömmes; den senare äras såsom det bästa, skönaste och
angenämaste. Gudomligheten har icke dygd.
V. Menniskans dygd är: 1) åiavoyuxij eller Xoyixij, theoretisk
eller contemplativ; 2) rjitixrj, practisk eller ethisk. Den förra,
con-ditionerad af undervisning och erfarenhet, afser det sanna och
falska; den senare, conditionerad af vana och utöfning, afser det rätta
i nd&Tj och
VI. Den ethiska dygdens characterer äro: 1) ngoaigtocg
(oQe%ig povXevuxrj), frivillighet och afsigtlighet, samt derför
imputa-bilitet; 2) Vgig ngoatgezixij, constant färdighet, vunnen genom
förening af natur, vana (handlande) och förnuft; tecken att den
blifvit; 3) förnuft senlighet hos menniskans lägre natur (ro dXoyov
fxéqog) = dess lydnad under den högre; 4) fxeaoxtjg 1) nqbg fyuag,
af förnuftet bestämdt medium emellan ytterligheter = lagomheten i
begärande och handlande. Huru denna lagomhet i bestämda fall
kan bäst inses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
