Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det i och för sig sjelf oföränderliga (substantiela) förändras der*
igenom, att dess accidentela bestämningar vexla eller uppkomma
och förgås (öfvergå från dunkelhet till klarhet i medvetandet och
tvärtom); och det förändrar sig sjelf eller är activt, sjelfverksamt,
såvida det sjelf är medverkande till vexlingen, men passivt,
såvida förhållandet är motsatt. I sina klarare och tydligare
förnimmelser är menniskan mera activ, i sina dunklare och otydligare mera
passiv, ty klarheten kommer från hennes egen förnuftiga ande, men
dunkelheten från de öfriga ursprungliga väsendena. Enligt det
föregående (§ 57 anm.) måste ock menniskans verksamhet öfver allt
vara en enhet i och af dessa, motsatser, ehuru i särskiljda
momenter med en viss relativ öfvervigt af endera. För öfrigt må man ej
tänka sig menniskans passivitet såsom någon inverkan på hennes
ande utifrån, då ordet utifrån betecknar endast en viss bestämdhet
af rummet, och då detta icke är utom eller utanför anden, utan är
tvärtom med hela sitt innehåll endast ett phaenomen i och för
honom sjelf. Också bör man ej eller tänka sig menniskan såsom hel
och hållen inskränkt inom ytan af hennes kropp, utan intaga i henne
hela den yttre och timliga verlden, hvilken såsom sådan är
ingenting annat än hennes sinnliga bestämdhet eller innehåll, och hvilken
derföre ej rätteligen kan skiljas ifrån henne, om hon skall fattas
fullständigt.
Hvad menniskan förnimmer bättre eller klarare, det är för henne
mera inre och närvarande, samt tvärtom, och det innersta eller
rättare det absolut inre hos henne är hennes rena (obestämda)
identiska sjelfmedvetande. Detta gäller ej mindre i anseende till tiden
än i anseende till rummet. Hennes kropp är den del af den
sinnliga verkligheten, hvilken hennes ande är mägtig att genomskåda
och tillegna sig så pass fullkomligt, att han deruti är öfverallt inne
eller närvarande, om än i dess särskiljda partier med ganska olika
grader af (formel) fullkomlighet (af sjelfmedvetande och
sjelfverk-samhet). 1 honom har derföre menniskoanden liksom sin
representant inom sinneverlden, och i honom har han der äfven sitt
centrum, från hvilket det öfriga sinnliga är mer eller mindre aflägset i
oändlighet. Också måste han uti och genom honom uppfatta allt
yttre och sinnligt, hvilket då visar sig för anden såsom hans egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
