Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egde rumr Skulle frictionen åstadkomma någonting så positivt, som
lifvet eller sjelfmedvetandet? Det är ju idel tanklösheter och
fantasier eller rättare idel tomt prat. Om sjelfmedvetandet vet jag hvad
det är. Jag fattar det omedelbart; jag fattar det antingen icke eller
ock rätt; och det är sjelft sitt eget predikat. Men är detsamma
fallet med betydelsen af orden substans, kraft, position, realitet,
monad, o. s. v.? I sjelfva verket, om än jaget ponerades vara ett
accidens till substansen, så skulle det dock, för att vara detta, hafva
med substansen något samband, och således till honom stå i någon
relation. Men då måste det ock hafva något med honom identiskt
eller gemensamt, och detta måste vara antingen ettdera af bägge
eller ett tredje. I förra fallet vore jaget och substansen identiska,
och hela antagandet upphäfdt; i senare fallet måste jaget återigen
stå i relation till det gemensamma tredje, hvarvid åter samma
alternativ återkommer, o. s. v. in infinitum. Det är verkligen
jemmer-ligt, att så enkla betraktelser skola vara för höga för Tysklands
philosopher. Om själen säger d. y. Fichte, att den är »ein Reales,
dessen Wirkungen auf anderes Reales cs zu einem Ausgedehnten
(sich ausdehnenden) machen, d. h. welches durch sein wirken seinen
Raum setzt und specifisch erfüllt»; men hvartill för öfrigt ock säsom
ett inre hör das Bewusstsein. Huru går det till, kunde man fråga?
Och hvilken förnuftig menniska kan tänka sig någonting vid allt
detta, i synnerhet då man aldrig får veta, hvad det der Reale är i
och för sig sjelf. Ett Reale, som ej förnimmes genom och i ett
ideale, är ju för ingen till, således ej eller för sig sjelf? Vore det
för mycket begärdt i våra dagar, att man skulle inse och erkänna
detta?
När du lemnar anthropologien––––––-, bör du gifva en grund-
lig deduetion af religionens begrepp, d. v. s. tydligen och klart visa,
att endast Gud såsom verldsregent — helig Ande — kan vara
religionen. Det kan ske genom att visa, att hvad vi kalla religionens
verkningar endast kunna tillskrifvas ett förnuftigt väsen. T. ex. tron
(religionen i subjectiv bemärkelse, menniskans religion eller
religiositeten) gör menniskan salig. Men tron är sjelf en verkan af den
helige Ande, och verkan är icke annat än orsaken, såvidt den in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
