Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het?) och utvecklar sig i tankar.» Vid detta kan först och
främst anmärkas, att det reflecterande förståndet är vida mer
egentligen inre och andeligt, än känslan, hvilken, såsom man
känner, alltid refererar sig till kroppen och utan honom ej
låter tänka sig. Vidare kan känslan eller det omedelbara
vetandet ej kallas tankames eller ideemas enhet i annan bemärkelse,
än att de i henne ännu icke urskiljas klart och tydligt; på
samma sätt, som ett mycket aflägset sinnligt föremål visar
sig såsom en enhet, så länge man icke förmår urskilja dess
mångfald. Vidare är troligen det reflecterande förståndets
verksamhet, när det upplöser denna complexa enhet i dess
mångfald, ingenting annat än medvetandets successiva
concentre-rande på blott en och en i sönder af enhetens beståndsdelar
eller bestämningar, hvarigenom dessa då förnimmas så mycket
klarare och sannare, utan* att för öfrigt undergå någon
förändring. Och ändtligen, hvilket är vigtigast att anmärka, kan
väl ej denna enhet genom det reflecterande förståndets
verksamhet upplösa eller utveckla sig (för medvetandet) i en
mångfald af ideer eller tankar, om icke den i sjelfva verket endast
består af sådana, ehuru det visserligen för oss kan till en
början visa sig annorlunda.
I allmänhet kunde man fråga, om genom ett föremåls
noggrannare (successiva, partiella) betraktande någonting annat
kan för oss derutur utveckla sig, än hvad som redan innehölls
deruti, innan det genom betraktelsen utvecklades (=
urskiljdes)? Detta är så otroligt, att blotta tänkbarheten deraf skulle
absolut förinta all sanning i våra förnimmelser. Hvad jag
tänker eller begriper i tanken, får icke vara annat, än det, som i
sjelfva verket finnes i objectet; i annat fall tänker jag icke det,
som objectet är — jag tänker således falskt Men uti och
genom tanken fattar jag endast tanken sjelf; jag tänker t ex.
utsträckning, ogenomtränglighet, färg, rörelse o. s. v., hvilka i
denna sin allmänhet ej äro annat, än begrepp. Följaktligen
måste äfven objectet ytterst bestå af sådane, ehuru möjligtvis
af för många, för att icke visa sig såsom annat än begrepp,
såsom någonting yttre och objectift I sjelfva verket säge vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
