- Project Runeberg -  Skrifter / Del 3 /
308

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tänkt eller sagdt af någon förnuftig menniska, som haft något
det mindsta begrepp om hvad en rätt, hvilken en person har
mot en annan, d. v. s. en rättighet är. Man ser tydligen att
Granskaren föreställer sig Gudomligheten såsom ett (ändligt)
väsende i rummet och såsom der stående i vexelverkan med
andra ändliga väsenden på samma sätt, som menniskan i
förhållande till sina medmenniskor och det menskliga samhället;
ty med annat vilkor hade han ej kunnat framkomma med en
sådan der sats.

Vidare säger han oss äfven, att menniskan visserligen bör
gifva Gud hans rätt, men att hon också kan underlåta att göra
det och sålunda förhålla honom hans rätt — en påtaglig
orimlighet redan derföre, att Gud är det absolut allsmägtiga
väsendet, hvilket såsom sådant aldrig kan lida någon hämning
eller något slags intrång af hvad annat väsende som heldst
Men dessutom är Gud icke blott absolut sjelfständig
(indepen-dens) äfvensom absolut evig och oföränderlig, utan ock absolut
andelig eller ideell och utan all passivitet — en actus purus,
såsom de gamla Scholastikeme uttryckte sig, hvaraf således ock
följer att ingen vare sig menlig eller välgörande inverkan på
honom af någon annan kan vara möjlig.

Ändtligen låter oss ock Granskaren förstå — genom
sammanhanget, om än icke uttryckligen, att när menniskan icke
gifver Gud hans rätt och sålunda förbryter sig emot honom,
tillfogar hon honom dermed ett ondt eller ett lidande, för
hvilket han också är förbunden att vedergälla henne med ett ondt
eller ett lidande tillbaka d. v. s. för hvilket han måste hämnas
på henne, emedan hans rättvisa *) (hämdlystnad) fordrar, såsom

*) Hvad den der gudomliga rättvisan, som kan hafva någonting att
fordra af Gud sjelf, egentligen skall vara, har Granskaren ingenstädes
behagat säga oss. Ett rätt sällsamt ting måste hon ock vara, efter som hon ibland
skall kunna skilja sig från den gudomliga allgodheten. Granskaren försäkrar
oss nemligen på ett annat ställe i sin skrift, att Guds rättvisa och kärlek
(allgodhet) visserligen äro väsendtligen ett, men att de i (Guds) förhållande
till verlden af oss böra åtskiljas, emedan de der framstå såsom åtskiljda.
Detta vill nu väl -säga, att Gud i sitt förhållande till verlden (till menniskan
och menskligheten) kan göra någonting, som är rätt eller rättvist, utan att
det är godt eller välgörande, och, omvändt, någonting, som är godt eller
välgörande, utan att det är rätt eller rättvist. Säkerligen är detta taget antin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/3/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free