Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det påstås, af honom, att han så gör. Det är nemligen klart,
att man omöjligt kan vedergälla hvad man ej har bekommit,
och att, då all vedergällning bör vara (till genus om än icke
till species) likartad med det förut bekomna, man bör först
hafva af någon erhållit ett ondt, ett lidande eller en oförrätt,
om man skall kunna derföre vedergälla honom med ett ondt,
ett lidande eller en oförrätt tillbaka — i händelse någon
vedergällning i sådant fall nödvändigt skall ega rum. Men vi fråge:
huru är det möjligt att en menniska kan tillskynda Gud något
ondt eller någon olägenhet, då han är icke blott absolut
lefvande och harmonisk eller salig, utan ock absolut evig och
oföränderlig? Och huru skulle det kunna bero af oss
menni-skor att, när vi så vilja, genom ett honom tillfogadt ondt i
något afseende störa eller formindska hans fullkomlighet och
salighet? Har åter Gud icke lidit något ondt genom en
men-niskas synder, och är det till och med omöjligt för honom att
någonsin lida något sådant, hvad skäl kan han då hafva att
derföre vedergälla henne med något ondt eller lidande tillbaka?
Såvidt vi vete, skadar en menniska genom sina laster och
brott endast sig sjelf och andra ändligt förnuftiga väsenden,
hvilka hon genom sådana förhindrar att med större
fullkomlighet uppnå deras förnuftiga ändamål. Också är det derföre
blott dessa, som i sådant fall kunna och äro berättigade att —
äfven medelst lidanden, der sådana medel äro ändamålsenliga
och nödvändiga, straffa henne, hvilket likväl då icke sker för
att endast tillfoga henne ett ondt, utan tvertom för att
förändra och rätta hennes rättsstridiga (sinnliga) vilja, och for att
gen utur vår judiskt-grekiska theologie, eller utur vår Granskares egen
tanklösa — phantasie. Vi för vår del hafve ännu ej kunnat upptäcka några
sådana der verkningar af Gud. Oss synes alltsammans vara endast en
tanklös absurditet. Icke en gång menniskan eller det menskliga
samhället kan göra någonting, som är rätt, utan att det också är godt, och
tvertom — — såvida man ser saken rätt Om hvad de gudomliga
attribu-terne äro, tyckes Granskaren, ehuru en Theolog, ej hafva något begrepp.
Han vet synbarligen icke, att ett sådant attribut ej är någonting annat, än
Gud sjelf, af oss (genom abstraction) betraktad från någon viss synpunkt eller
i något visst afseende. Och naturligtvis vet han då icke heller, att hvarheldst
Gud är närvarande och verkande, der är och verkar han — hel och hållen.
De gudomliga attributerne kunna således aldrig åtskilja sig från hvarandra,
eller hämma och inskränka hvarandra, såsom Granskaren på ett annat ställe
har försäkrat oss att de göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
